Baby, what are words if they never matter?

Ord. Ibland helt betydelselösa och stundtals mer betydelsefulla än något annat. Ord kan både skapa de finaste av symfonier och de mest förgörande dystopier. Ord är något vi använder för att vara delaktiga i något större, en meningsfullhet vi så ofta eftertraktar. För vad är vi utan ord? Ord kan beskriva känslor på de mest framträdande sätt, beskrivningar som tydliggör allt som rör sig inuti som ibland kan vara mycket svårt att förklara. Det kan orden hjälpa till med. Kärlek, omtänksamhet, sorg, ilska, osäkerhet och allt annat som rör sig runt i hjärtat och hjärnan - orden blir en bro mellan ensamheten och gemenskapen. För genom att beskriva och förklara blir den ensamma tanken en delad gemenskap där ordens innebörd inte enbart är rotade i en person utan delas av flera. Allt det fina skapar ringar på vattnet fyllda med positivitet och de tunga delarna blir lättare när man tillsammans delar tyngden. För precis som ord kan skapa den vackraste magin kan de även bilda de mörkaste av hål. Det är en balans som allt för ofta är svår att hitta även om vi alla söker den. Varje dag söker vi motpoler som tillsammans skapar jämnvikt. För visst kan det bli för bra? Och visst kan det bli för dåligt? Genom att använda ord och meningar skapar vi sammanhang som vi själva vill vara deltagare i. Situationer som sedan blir minnen att bygga vidare på. Det kan vara allt från en kram en regnig lördag till ett fint sms som visar att någon bryr sig till ett hjärtskärande besked via telefon. För det är verkligen det lilla i livet som är det stora och alla ord som flyger runt i universum hjälper oss att bevara allt det fina och allt det jobbiga. Genom att sätta ord på det vi känner och tänker skapar vi osynliga trådar mellan varandra som bildar ett stort nätverk. Dessa nätverk flyter mellan oss hela tiden och kan stundtals pulsera för att påminna oss om att inget tar slut. För även om det finns delar av livet som har abrupta slut så tar inget någonsin slut på riktigt. För orden finns kvar, för alltid. Orden som sades vid något tillfälle, ord som för evigt kommer hänga sig fast i de osynliga trådarna.  På gott och ont finns de där, orden som gör oss till kommunikativa varelser. Fast på samma sätt som ord kan skapa tydlighet kan de även skapa förvirring. För ord utan tillit är meningslösa, kaosskapande element i en relativt stabil vardag. För om jag inte förstår helt? Om jag tolkar det jag hör? Vad gör det med orden?Genom att tolka ords betydelse utifrån egna erfarenheter och betydelser kan det skapa missförstånd bland de osynliga trådarna. Det kan då bli kortslutning och ibland är det mycket svårt att reda ut situationen och få de osynliga trådarna att funka igen. För genom att använda en egen kontext, med en liten förståelse för andras perspektiv, försvårar det ordens förmåga att bygga broar. Då blir gemenskapen mindre eftertraktad och ensamhetens trygghet blir en livbåt i ett allt för stormigt hav. Det är en ansträngande sits då livet även handlar om att våga. Våga använda orden som broar för att hela tiden skapa nya nätverk människor emellan. Att våga är också något av det läskigaste som finns, att visa sårbarhet och tillit till någon som inte alltid hunnit förtjäna det - för det är något som behöver ske på vägen, en process som hela tiden är levande i varje ny situation. Målet måste dock alltid vara att våga, för vad är ord om de inte betyder något? Meningslösa bokstäver som rabblas om och om igen. Vi måste våga lägga värde i orden - göra dem betydelsefulla. Om vi vågar vinner vi. Om vi vågar bygger vi nya osynliga trådar fyllda med meningsfullhet i en värld som stundtals kan vara väldigt förgörande. Om vi vågar finner vi all magi. Magin som genomsyrar oss alla. Som stärker. Som bygger. Som överlever. Som betyder. Magin är allt. Så låt oss våga!