Ett paraply genom livet.

Solen slår mot min hud, varje stråle känns som ett piskslag mot ansiktet. Även om solen alltid varit en kär vän tidigare så känns denna dags strålar som ett svek. Solen borde förstå, borde släppa fram molnen, regnet och åskan då de hade speglat mitt humör bättre. Gårdagens röster hänger fortfarande kvar, ord som aldrig går att tvätta bort hur mycket jag än försöker. Det finns inget medel starkt nog för att fräta bort alla osynliga ärr. Bakom mig hör jag en röst som säger mitt namn, en röst som får min tillit till solen att växa lite igen. Rösten närmar sig och plötsligt står Du där. Du som nästan kan känna hur jag känner på flera mils avstånd. Du som vet att just denna dag inte kan vara min egen utan den måste tillhöra oss. Du som kan vara stark för oss båda när det behövs, som vet att jag just idag inte kan vara stark på egen hand. Trots att molnen börjar synas på den tidigare klara himlen står du kvar bredvid mig. När de första dropparna av regn smeker våra kinder så står du kvar. Även om du aldrig kunnat sudda ut molnen helt så har du alltid funnits där bredvid med ett paraply för att hindra regnet från att dränka mig.  Runt dig slingrar sig en regnbåge som lyser upp allt runtomkring. Även om dina personliga små molnen över dig syns och berättar om en inte helt rakt väg genom livet så lyser du ändå klarare än självaste solen. Dagar som denna, när solen övergett mig och min egen regnbåge nästan blivit osynlig, skänker du mig färg genom den extra långa kram som blir vår hälsning. Hela tiden under stunden det är vi så livnär vi oss på varandra, på skratten som är lätta som luft och även på de tunga tårar som ibland söker uppmärksamhet. Ibland tar den ena mer än den andra, en välplanerad dans mellan två själar. Efter en sista kram känns promenaden hem som ett svävande, som att gå på moln av glädje. Även om solen fortfarande känns hånfull och regnet droppar försiktigt på mina axlar så har föraktet förvandlats till en dov känsla av acceptans. Tusen minnen inom mig exploderar och kan föda regnbågen runt mig på egen hand igen - allt tack vare dig. Min vän. Min själsfrände. Jag älskar dig.