Du är viktigare än dina betyg

Jag är förbannad och skitglad på samma gång. Skitglad för att vi lever i tiden vi lever i och att den är fantastisk, för att öppenhet och välmående aldrig pratats så mycket om förut som nu vilket är superviktigt. Förbannad för att jag idag grät efter en skrivning i engelskan för att jag sätter så höga krav på mig själv. Förbannad då jag är väl medveten om att jag knappast hade presterat bättre oavsett hur orolig jag är innan eller hur mycket ångest jag har när jag gör entré i salen. Förbannad för att jag känner mig som en tönt som gråter över ett ynka litet prov. Förbannad för jag vet att jag är långt ifrån den enda.När jag började naturvetenskapliga linjen på gymnasiet för ett år sedan efter att ha avslutat mitt första och sista år på restauranglinjen, så gick jag in med inställningen att jag ville lära mig och att det var huvudsaken, betygen var alltså ej i huvudfokus. Orsaken till detta är att jag ända sedan lågstadiet lidit av odiagnoserad prestationsångest och det tog mig ända till högstadiet innan jag insåg att jag inte orkade mer. Jag började få symptom på stress i form av svartningar för ögonen, sockerdricka i blodet, domnande i ben och armar samt svårt att andas. (Det var för övrigt en ganska turbulent period i mitt liv, förutom skolstressen) Jag orkade inte längre leva upp till mina orimliga krav på att försöka vara bäst på allt i alla kategorier. Snart slutade jag memorera saker till prov som jag ändå hade glömt av dagen efteråt, fokuserade enbart på saker jag ansåg var intressanta och struntade blankt i saker som jag ansåg bara hade tagit upp onödig plats innanför pannbenet (vilket kanske var lite väl radikalt erkänner jag med den eftertänksammes klokhet) men en välbehövlig insikt för en alldeles för ung, överstressad Miranda. Under den perioden ifrågasatte jag mig själv för första gången varför jag var tvungen att vara bäst i alla ämnen och började fundera över vad jag egentligen ville. Det var då jag kom fram till att inga betyg i världen var värda pressen och ångesten jag kände och jag försöker ta med mig denna insikt än idag. Det är dessvärre svårt att plugga med genuint intresse och samtidigt känna sig motiverad i en värld där man varje dag matas med hot från lärare om betyg och snack från klasskompisarna (vilka har helt andra mål och ambitioner) som jämför vad de fick för resultat på provet, då man kanske står där med sitt C bredvid kompisen med A och man känner sig helt värdelös. Trots att detta kanske var en skitbra prestation för att vara du. Det är just detta som gör mig så förbannad, på mig själv som nedvärderar och jämför mig med personer jag avundas, på de lärare som tappat både intresse och hopp för länge sen och som i ett försök att få alla elever godkända dödar minsta lilla ambition för att de ej vet bättre, på de elever som passivt hånar och förlöjligar resten av klassen som kanske sitter med ett E medan hen klagar över sitt C. ÄR SÅ TRÖTT PÅ DETTADina betyg definierar inte vem du är. Dina betyg definierar inte om du är smart eller dum. Dina betyg definierar inte om du är en nörd eller ej. Det dina betyg definierar är hur mycket tid och energi du lagt på att studera, hur lätt du har för dig i skolan, vad din lärare tycker om dina prestationer eller möjligtvis hur många gånger du visat brösten för rektorn. (Ha-ha) I min fantasi skriver jag en lapp som jag ramar in och hänger på alla människors väggar där det står "allt du gör idag är tillräckligt". För det är det. Vi är fantastiska. Vi är skitbra. Allt vi har gjort idag är tillräckligt och alla som tagit sig upp ur sängen idag är så jäkla duktiga och om du inte har det så är du tillräcklig och så otroligt viktig ändå och det är så himla viktigt att minnas. Vi är så värdefulla, vi människor och vi åstadkommer så fantastiska saker varje dag. Jag utmanar alla som läser detta att släppa alla krav ni har på er själva om så bara för en dag och beröm alla människor ni är lite avundsjuka på istället för att jämföra er med dem. Försök se människors fina egenskaper istället för att fokusera på deras brister. Lär dig uppskatta dina egna fina egenskaper och acceptera eller ändra på dina brister. Tänker ni en vacker tanke om någon? Berätta den! Kasta så mycket kärlek omkring er som ni bara kan, man kan inte ana hur mycket det kanske betyder för någon eller vems dag man räddar. Och glöm aldrig någonsin bort ditt eget värde, du är så himla mycket mer värd än dina betyg och din energi kan spenderas på en miljard olika bättre sätt än på oro som kan leda till stress som i sin tur kan leda till ångest. Hälsa kommer först i alla lägen, ALLTID.