Time flies by

Det är fantastiskt och samtidigt skrämmande hur fort tiden egentligen går. Det har liksom redan gått mer än halva tiden av min 7 veckors resa. Det är faktiskt bara mindre än 3 veckor kvar. 3 veckor! Jag trodde aldrig att jag skulle "stå ut" såhär länge den dagen jag landade på LAX med 14 timmars rödgråtna ögon och en hemlängtan som hette duga. Helt ärligt trodde jag att jag skulle klara av max 2 veckor. Men så blev det inte. Egentligen hade jag velat skriva allt som cirkulerar i mitt huvud, men då blir det en massa reflekterande - vilket pappa så fint sade att jag inte borde göra förrän jag kommer hem.Men några reflektioner som uppkommit under tiden är hur lätt man anpassar sig - även om det är fett jobbigt stundtals. Det gäller språk, kultur, människor, miljö. Till en början tyckte jag att allt var så nytt och rätt jobbigt faktiskt - men nu, 4 veckor senare känns det precis som att saker och ting ska vara som dom är. En annan tanke är hur mycket man inser saker, och får perspektiv på sitt liv. Vilka ens vänner är, hur MYCKET ens familj betyder, perspektiv på ens liv som är där hemma helt enkelt. Och helt ärligt, så saknar jag allt. Men kanske är det så att jag förväntar mig att komma hem till ett vårigt Göteborg, där alla längtar efter att få träffa mig igen - att allt blir förskönat i tanken. För jag vet hur lätt det är att måla upp en bild av en verklighet som egentligen inte existerar. Det som var då, kanske inte längre är detsamma som när jag kommer hem.Ytterligare en tanke är hur mycket jag har växt på det här. Bara grejen att faktiskt boka en resa, sätta sig på ett flygplan och åka till en destination jag aldrig varit på - helt själv. Det har gjort mig otroligt stark. Även om det var läskigt till en början, så klarade jag det. Jag trodde aldrig så högt om mig själv faktiskt. Även att bo med främmande människor - som nu är som en slags familj, att lära sig handla, laga mat, tvätta, städa etc. Allt har också gjort att man har vuxit upp på ett annat sätt. Det är fantastiskt. Men samtidigt väldigt skrämmande.  Nej detta blev ett långt inlägg, med mycket tankar och funderingar, men samtidigt något som jag vill dela med mig av.      En gammal bild där förväntningarna inför USA var pirriga, och höga.