Och jag är bara jävligt glad att jag lever

Tänk om perfektion gick att mäta? Mina vänner är perfekta tänker jag ibland, och så kommer det en dag som nu då jag också säger det högt. Har haft det rätt intensivt på sistonde. Det har varit massvis med jobb, massvis med fina stunder med bra personer och himla fint väder med. Och idag kom regnet, som väntat. Fanny sov hos mig och som för att betala tillbaka för att jag sov genom halva filmen igår lät jag henne sova och sova och sova. Så jag ställde mig istället för att laga frukost, plocka blommor, plocka undan flyttsaker (ja, jag har fortfarande inte städat undan allt sen jag flyttat hem i juni..) och bara må bra. Jag tycker om att vara vaken när andra sover. Vara tyst och göra det mysigt omkring mig. Och bara vara väldigt glad att jag lever, framförallt.