Stahp mind, stahp!

Solen lyser in genom fönstret och en lite för kall vind tar sig in genom den öppna terassdörren och gör min redan vilda morgonfrisyr ännu vildare. Kaffet står på köksbordet bredvid den silvergrå med svarta tangenter som har kommit till att bli min bästa vän och tillflyktsort. Redan har jag fyllt den med ord om både det ena och det andra, lättat på mitt hjärta och diskuterat problem som egentligen inte finns när huvudet hållt på att svämma över av överanalytiskt tänkande.   De flesta tänker att "antingen blir det såhär, eller så blir det såhär" - två utvägar, ett antingen och ett eller. Jag har alltid sjutton olika scenarion som måste tänkas över, analyseras och planeras utefter för att jag inte ska få en chock av verkligheten, vilket medför att jag lägger så mycket av min tid på att oroa mig att jag blir halvt knäpp i huvudet. Lite av en hycklare är jag, som säger till mina vänner att inte tänka för mycket och låta det som händer ske och så vidare, medan jag själv gör livsavgörande grejer av att berätta sanningen eller hålla käften.   Den här helgen har dock varit en av de bästa på länge. Jag har mest levt, och inte tänkt så mycket vilket har medfört den gladaste Fröken Varför på jag vet inte hur många månader. Men ännu har jag inte kommit på ett sätt att undvika tankarna, bara hur jag skjuter dem framför mig, vilket då leder till att jag har en hel hög tankar som kommer som en bakläxa lagom till mina lediga dagar mitt i veckan. Som en blixt från klar himmel slår de ner och gör att jag känner mig liten, och lämnar ångesttryck över bröstet. Jag börjar ifrågasätta varför jag inte bara kan få vara, varför just min hjärna har bestämt sig för att tänka över varje blink mina ögon gör, varje andetag mina lungor förser mig med och varje steg mina ben för mig framåt med. Hur stänger man av? Finns det en knapp någonstans? Ibland önskar jag verkligen att jag inte brydde mig så himla mycket, att jag inte var så himla nyfiken och mån om att veta allt nu nu nu. Tiden räcker aldrig till, men ingenting händer tillräckigt fort. Story of my freakin' life.