Stressen blir våran undergång

Reupload från i måndags Hej hörni! Nu när det är måndag kanske man vill läsa inlägg med bra citat som taggar en för den nya veckan eller kanske fly undan vardagen genom att läsa om vad andra köpt under rean. Jag skulle uppskatta några sådana inlägg, såklart. Men ibland måste man falla tillbaka till verkligheten som(tyvärr) för mig betyder skola, stress och press. Ibaland kanske man måste ta upp ämnen som är känsliga, för att påminna varandra om vad som är farligt, stress är farligt. Jag är 15 år gammal, jag går sista året i grundskolan och håller på med två sporter. Jag är en person som alltid vill vara andra till hands, som tar tag i saker, som alltid presterat bra och som alltid måste vara bland de bästa(enligt mig själv). Jag är också en person som hållit många känslor inom mig, fast jag på något vis delat med mig mycket. Jag mår dåligt om andra mår dåligt. Jag mår dåligt om betyget inte är "bra nog" eller om jag inte blir bekräftad som bra på sporterna jag går på. Jag skulle säga att jag är snäll eftersom att jag alltid vill andras bästa, men samtidigt har jag väldigt kort stubin när det gäller min familj och skriker ofta på de. Jag vill alltid finnas där för alla, men jag måste gå om de smaskar eller så klarar jag helt enkelt inte av hur de andas. Jag uppmanar folk att inte känna ånger eller ångest över saker som har hänt, men själv kan jag inte släppa att jag köpte fel tavla. Själv har jag ångest som ofta inte ens är rimlig. Jag ser vad stress gör med folk och jag är medveten om vad slutdestinationen för stress är. Att man går in i väggen, ändå stressar jag snart sönder mig själv. Det är som att jag saknar förstör den glad och snälla personen jag alltid varit. Missförstå mig inte, jag är fortfarande glad och förhoppningsvis snäll... Men ni vet väl också vad för mycket stress KAN göra med en? Jag kan lova er att jag inte är ensam om att stressa, att ha orimlig ångest eller att vilja vara alla till lags. Därför är också långt ifrån den ändå som sakta men säkert går mot väggen. Det kanske ligger långt fram eller just runt hörnet. Man vet aldrig. Jag kanske bara är stressad, precis som alla är ibland. Men det spelar ingen roll, för allt kan vara en början på något som fortsätter utan att stanna. Jag tror att många har svårt att inse att de är stressade. "Det är inget farligt" eller "det går över". Men jag vet, jag vet att stressen förr eller senare kommer bli min undergång om jag fortsätter. För just ni kanske det inte bara är den vardagliga stressen som ligger och stör. Jag kanske redan har hoppat på tåget som har slutdestination vid väggen. Det spelar ingen roll om det skulle ske nästa år eller om cenariot skulle utspela sig om 20 år. Det viktiga är att jag tar tag i det för att stoppa det från att någonsin ske, att hindra mig själv från att gå in i väggen. Likaså är det viktigt att alla tar tag i sin stress, varken man tror på att gå in i väggen eller inte. Även om man "bara" börjat tappa aptiten eller om an slutat gå till jobbet. Det är alltid lika viktigt att ta tag i den där jävla stressen.  Det är viktigt att vi alla är medvetna om symtomen för stress eftersom att det bara blir fler och fler som lider utav det. Alla påverkas olika, därför finns det också väldigt många symtom. Här är några: Du är trött på morgonen, även när du sovit länge och ostört flera nätter i rad Du har svårt att koppla av och varva ner Du känner dig likgiltig för vad som händer omkring dig, nedstämd och oroligDu har svårare att koncentrera dig Du får dåligt minneDu känner av ångest Du blir lätt irriterad och otålig över småsakerDu får ont i magen, spänningshuvudvärk eller hjärtklappningDu känner värk i axlar och nacke Du har tappat lusten för sexDu får infektioner lättare och oftareDi känner nedsatt förmåga att hantera krav eller att göra saker under tidspress Du känner känslomässig labilitet eller irritabilitetDu känner en hopplöshets känsla i perioderDu känner mer oro än vanligt Du kan få panikångestattacker Läs igenom nog och granska dig själv. Känner du igen dig i mycket, läs på mer om stress och om vad du kan göra. Behöver du hjälp, sök hjälp omedelbart. Det finns ingen tid att förlora. Ibland är avståndet till väggen kortare än vad man tror. Jag har inte gått in i väggen, men jag tror säkert att man ångra sig att man aldrig skaffade själv. Med tanke på att det kan ta upp till flera år att återhämta sig.... Hörni, ta hand om er själv och låt inte stressen äta upp er!