FÖRLÄNGNING?

Det känns så galet att jag i ett av mina tidigare inlägg skrev att jag har varit här i USA i 6 månader, alltså halvtid. Jag har föreställt mig innan hur det skulle kännas att ha varit här halva tiden. Om jag skulle trivas, längta hem och alla tankar kring förlängning. Och nu är jag där, ett halvår in och har massa beslut att ta. Så det är mycket tankar som pågår i hjärnan nu, även om jag är ganska säker på vad jag ska göra så blir man sugen när möjligheterna bara ligger mitt framför ögonen på mig och då är det lätt att bli förvirrad!  När jag åkte hit hade jag inga som helst tankar på att stanna längre än ett år. Jag var helt inställd på att åka hem så fort som möjligt. Men när man väl bor här och kommer så nära in på familjen och den amerikanska kulturen så lär man sig älska det som finns här också. Det känns inte främmande längre och det är inget man längre vill lämna och åka hem till Sverige, för nu är detta också ett "hem". Det var så speciellt när vi flög hem från Tahoe i december och landade på JFK och i högtalarna sa dom "Welcome home!" och jag kände en sån hemkänsla, jag trodde aldrig att jag skulle göra det på det sättet som jag faktiskt gör. Och den hemkänslan har kommit den senaste månaden tror jag, och kan ju bara tänka mig hur jag kommer känna när det väl är dags att åka hem... Jag och mina värdföräldrar har pratat mycket om "vår framtid". De vet att jag inte vill förlänga med dom. Inte för att jag inte trivs med dom, utan för att jag känner att det räcker med ett år i Stamford. Helst hade jag ju tagit med den här familjen, helst föräldrarna ej barnen hihi, och satt dom i Kalifornien. OM jag skulle förlängt så skulle jag förlängt i en annan stat, ex då Kalifornien eller någon annanstans där det är mer annorlunda från New York-området, för att få se en annan del. (Och att det tex är varmare under vintern hihi). Jag har varit inne på att fortsätta mitt lilla au pair-äventyr eftersom jag inte känner mig redo att lämna USA och jag bara vill se mer av allt som finns här och passa på nu när jag ändå är här borta. Men en större del av mig känner att det är dags att åka hem och plugga, och jag mår bra i min själ när jag känner att det är det beslutet jag kommer ta. Det är ju några månader kvar tills det är dags att officiellt bestämma mig, men det känns skönt att ändå vara en bit på vägen och veta vad jag vill!