Hej fredag

Vad står på tur? Vad har jag för drömmar?  Hur kan vi handskas med våra drömmar och också få det att bli till något vettigt? Räcker det med att skriva ner dem och bena upp de mål och drömmar vi vill åstadkomma? Jag insåg, att ibland är det motgångarna som får oss att tag i saker och inse vad vi vill och hur vi kan komma dit.  Livet går ut på att inte ge upp och våga pressa hjärnan lite extra i situationer där den sätts på prov. Det är fint det där med tankar, men de kan också ställa till det. Så förskräckligt mycket, nästan vara obehagliga, så vi stänger in dem, skjuter ifrån oss dem. Gör impulsiva val, räddar oss med andra mer behagliga tankar för att rädda allt för stunden, men tanken, den finns ändå kvar. Det känns som att vi har dörrar i våra hjärnor som vi aldrig vill öppna och någonstans tror jag nyckeln till kärnan faktiskt är att våga öppna den där stängda dörren. Damma av det som gömmer sig där inne, städa upp, sortera och förstå det som gömmer sig där bakom, för det är ju bara tankar. När du städat upp, sorterat, insett, kanske gråtit en skvätt, kanske fått säga förlåt till någon, förlåtit en annan, avslutat med någon - först då kan vi stänga dörren med gott samvete. Och efteråt kan vi gå tillbaka till den där dörren och våga acceptera, lugna oss med att bakom dörren är det rent och städat så jag behöver faktiskt inte gå in där just nu. Den befrielsen öppnar nya dörrar, för nya tankar och kan förverkliga drömmar och mål som man faktiskt vill ta hand om. Inte förrän då kan vi förstå vad vi tycker är viktigt och hur vi själva fungerar. Och vet ni vad det bästa är? Det är också okej att ibland öppna dörren, gå in och sätta sig där och bemöta allt. För att sedan stänga den och gå in när man själv vill. Förenklat skulle man väl kunna säga, det handlar om att förstå vad vi som individ tycker är viktigt och sedan efter det kunna bli sin egen bästavän. Jag jobbar på det, runda av skissa nytt ,sätta upp nya mål och drömmar, jobbar på acceptans och försöker inse att livet är för kort för att grubbla! Hoppas ni också gör det. För det är vi värda. Ta hand om er. Puss.