Natten som tog slut.

Nervositeten i min kropp gick att ta på, min mun gick som ett dragspel. Jag kunde inte få stopp på den. Då gick han fram till mig, kramade mig, hårt och länge. Han smekte mitt ben med sin stora hand, jag rös enda in i skelettet. Att tillåta någon att få komma så nära, det var något euforiskt i det. Så längesen och så främmande.Han smekte mitt hår, med en ömhet som jag aldrig tidigare har upplevt. Det var som att hans händer aldrig tog slut, lika snabbt som dom träffade mina slitna hårtoppar, lika snabbt kom hans hand tillbaka vid hårfästet. Just där och då var det bara han och jag. Vi. Som att vi var ett. Även fast vi inte kände varandra och fortfarande inte känner varandra.Hans kropp kom sådär nära, den blev som fastklistrad emot min. Kyssen var så graciös, så sprudlande, femton stjärnor föll till marken samtidigt. Ungefär.Nakenheten, ett stort mänskligt 37 grader celsius rysande kokande fjäderspel kom mellan kroppar och svett. Jag kunde inte förstå vad som hände. Men det fick bara hända, tio smekande fingrar över min kropp. Den stigande pulsen hoppade nästan ur halsen på mig. Doften av hans kropp träffade mig och min upphetsning kändes som ett flygplan som skulle lyfta från marken.Det var som att han helt plötsligt hade tio händer. Fast det bara fanns två.Där och då precis i det nuet var jag lycklig. Inget fanns. Bara han och jag mellan fyra väggar och den mänskliga värmen av ett ständigt letande efter kärlek. Jag ville skrika stopp. Gör ingenting nu. Snälla. Låt ingen komma emellan, ingenting.Man undrar ju vad han kände under dessa 24h? Nuet. Nuet kom tillbaka och kärleken slutade växa. Men hans existens fanns kvar. Undra vad som händer härnäst? Vi får se. Men jag har i alla fall, från botten av mitt hjärta upplevt mitt livs finaste natt. Tack. Det kan jag leva på när jakten på kärleken fortsätter.