Denna dagen ett LIV!

Fredag, härliga fredag! 😊🌟 Eller så hade jag iallfall trott och önskat. 😒 Efter 2,5 dagars ledighet å helg påkommande så kom äntligen denna efterlängtade fredag - Jag skulle få åka på mitt ”nygamla” skift norrut, morgonskift och med en kollega jag inte sett på över 1 års tid!😊💝 Detta jobbskift har jag haft senaste år varje fredag fram tills veckan förrän infarkten i december ifjol. Jag har trivts så otroligt bra med skiftet och jag var så glad att få pröva på detta skifte igen! Med denna kollega idag och med städfirman som ordnat för mig så jag får det lättare. Jag har ordagrant räknat ned dagarna tills denna dag!  Så kom morgonen och larmet ringde kl 05:15. Tidig morgon men det känns så bra då man kommit sig upp, får köra en bit vakna till och få jobba dagtid sluta tidigare ☺️  Jag var så ivrig och glad fastän klockan var mitt i natten och kolsvart ute imorse. Jag skulle ju få åka iväg på skiftet och jag hade också två stycken bakelser med till mig och kollegan. 1,5 timmar senare skulle jag vara norrut och påbörja mitt nygamla skift!🌟 Istället blev verkligheten att ligga på akuten på övervakningsdelen fastkopplad i sladdar och maskin, och folk på båda sidan om mig som tog hjärtfilm och blodprov. Jag kunde själv ingenting annat i sängen där säga annat än SUCK. Altså otroligt!I 11 månaders tid har jag inte haft någonting fel. I morse fick jag just då jag skulle starta och packat väskan och bakelsena med i bilen till jobbet, sådan enorm förhöjd puls! Precis som vanligt var jag, men det blev som inte lugnare. Tvärtom. Det kändes obehagligt vad pulsen jobbade. Jag startade och före åkte jag förbi grannhuset väckte mor och hade hon med mig då jag för säkerhets skull ville mäta blodtrycket. Som senast i förrgår visade så gott som perfekt, som alltid.Som nu visade pulsen var över 90.Det är sagt att OM jag får en puls över 90 måste jag direkt till akuten.Med mina jobbkläder på, med matväska och mina bakelser med i bilen, startade jag hastigt mot akuten med egen bil.På vägen slutade telefonen att fungera, sändningen försvann och om det inte räckte som det var för stunden var telefon död utan orsak.Jag kom iallafall till akuten och dom kollade direkt pulsen på mig. Som var alltför förhöjd.Jag blev direkt förd till övervakningen och fastkopplad i maskiner och personal kom tog prover på mig.Jag låg faktist sade där för stunden att vad har jag gjort för att förtjäna detta!? 🤷🏼‍♀️ Påväg på mitt jobbskift. Med bakelserna i bilen. Och med en tillfälligt död telefon.Prov togs och jag låg i sjukhussängen väntade ikopplad i 1,5 timmars tid och dom sade att jag fått min första rytmstörning. Att alla prov är tagna och läkaren kommer komma meddela resultat och om det blir medicinering eller elstötar för att få pulsen jämn.Ja fy säger jag bara. Efter en timmes tid kom läkaren och jag bara väntade på hans svar. Skulle jag nedsövas nu helt plötsligt? Skulle jag hamna in på sjukhus nu, en vanlig fredag jag som varit helt i toppenskick tills i morse då jag skulle starta norrut?Läkaren kom och presenterade sig och sade orden: ”Du får åka hem”.- VAD?! Sa jag. Altså vad händer nu?Han förklarade att jag haft min första rytmstörning. Som troligtvis kommer av en medicin som gör att min hemoglobi och järn än mycket lågt i kroppen.Men alla provsvar, hjärtrytm, hjärtfilm och syre visade  så fina, och pulsen hade gått ned av sig själv så det var bara att åka hem.Kommer det igen, som det kan, skall jag direkt komma in igen till akuten så dom får hinna ta hjärtfilm exakt varifrån rytmstörningen kommer. Oftast går det om av sig själv så.Ingen sjukskrivning, ingenting. Bara att fortsätta vardagen...Jag klädde på mig och fick starta bilen åka hemåt igen.🙏🤷🏼‍♀️I bilen på sjukhusgården började telefon att fungera igen! Jag kontaktade mor och pojkvän och jag pratade med en person från städfirman. Som jag uppdaterade läget åt.Vi pratade och jag började skratta i telefon sade till henne hur typiskt är inte detta! Hon frågade mig om jag vill vara hemma idag eller komma en stund jobba. Absolut inget måste, vikarie redan på plats men det finns jobb 😌Jag sade först nej jag är nog hemma. Men sedan började jag fundera. Det är såhär nu. Jag far! Någon timme! Bättre att få fortsätta dagen som planerat, än att fara hem sitta i soffan fundera och börja känna efter om pulsen är ok eller om det kommer igen...Jag far! Sa jag. Kortare dag men jag kommer!😁Jag ville en sista gång även få bekräftat av läkaren att det var okej jag far på städjobb nu. Jag sade ju att jag var påväg imorse. Och absolut ingen sjukskrivning. Men det blev aldrig sagt att jag skulle i jobb idag.Jag gick in igen, skulle snabbt fråga läkaren. Och tiden blev till en timme 🤷🏼‍♀️😂 Läkaren hade just slutat skiftet och jag hamnade i kö till akuten igen, och personer ringde runt försökte få klarhet i att läkaren menat det var ok att jobba redan idag.En timme senare for jag hemåt i snöovädret som förstås kommit på och rusning i trafiken då klockan började bli 9 😁Jag körde ovanligt sakta på omfartsvägen, i 70 hela tidnen! Bilar körde förbi mig var säkert irriterade. Men jag sade hårt för mig själv: Kör om då i detta snöväder! Fick jag åka hemåt nu vill jag inte hamna i någon olycka på vägen!Precis då jag sagt den meningen skulle jag i sakta fart blinka och svängs av upp från omfartsvägen, och vad hände då.Bilarna som susat förbi mig körde vidare. Jag, som sniglade fram, hamnade i en enorm sladd med bilen. Jag slungades över hela vägen i kommande mötande fil med bilen. Som inte det räckte kom en långtradare emot mig i mötande fil från Kvevlaxhållet. Jag hann tänka att jaha, nu är tiden kommen för mig. I samma veva som långtradaren närmade sig och jag snurrade med bilen i mötande fil, slog bilen plötsligt i vägdiket och skuffade mig tillbaks i rätt fil. Och på någon sekund var jag i egen fil igen och bilen fortsatte som ingenting 🤷🏼‍♀️Ibland orkar inte huvudet med för stunden! Inte för mig och min innehållsrika vardag!😆 Mitt huvud var som kvar på sjukhuset där jag låg i sängen och jag inte riktigt förstod ännu vad som hänt eller ej hänt.Nu överlevde jag en troligtvis livsfarlig olycka som kunde skett! Jag kom mig hem! 😎Satte mig ned en stund i soffan tog andan och förberedde mig för mitt kortare jobbskift norrut jag själv valde jag ville åka på!Jag klädde på mig ytterjacka och då sved det till så hårt på kroppen på olika ställen. Jag tänkte vad är det nu då.Då hade jag på mig fast alla 7 stycken bitar limmade på huden med gel under, som man knäpper fast slangarna i i sjukhussängen 🤷🏼‍♀️😂Då fick jag gå in igen, börja kläda av mig och få bort rivit alla delarna som skavde och jag hade fast kvar. Även armbandet klippte jag av, som också hade lämnat på. 😂 Efter det satte jag mig i bilen och äntligen skulle starta norrut!😁Då föll telefon ut från fodralet, föll mellan sätena i bilen, klämdes fast och lyckades att ringa upp 112 😂🤷🏼‍♀️Ja. Vad kan man säga om denna dag? En minst sagt händelserik morgon! Man kunde tro det var fredag den 13.Jag kom iallafall (konstigt nog) till jobbet utan bekymmer och jag fick jobba en par timmars tid med mitt nygamla skift, med min kollega och det blev dubbelt med sötsaker idag, eftersom även hon hade köpt en bakelse till mig 😁💝 Vi hoppas på en lugnare dag imorgon och att inga fler rytmstörningar behöver komma 😌🙏Men alla vet väl- det är aldrig lugnt runt mig 😁🤷🏼‍♀️😂  Jag brukar säga till pojkvännen att han fick verkligen ALLT och lite till då han valde mig 😂🤷🏼‍♀️ I samma veva vill jag igen få tacka personal på VCS som är så otroligt snabba och tar in en på kort stund och gör tester snabbt 😌 En stor trygghet att ni finns 24/7! 🙏😌 //Mojan