När man får ett samtal man inte önskar få

En annars toppendag! Hunnit med så mycket i min egen takt. Fått träffa mina härliga kollegor norrut ikväll och jag lämnade tillfälligt in mina jobbnycklar. 💔 Femte året jag har denna nyckelknippa och fått ha detta jobb med världens bästa kollegor. Framtiden återstår att se om jag kommer kunna städa igen eller ej 😊 Jag tog en rask 1,5 kilometers promenad idag i det vackra vädret. Så otroligt skönt! Och så glad är jag över alla framsteg och att den isittande hostan nu äntligen även börjat ge med sig. Jag kom in, kände mig bara så extra nöjd. Och så ringde en okänd nummer. Jag brukar inte svara på dem, men någonting sade att jag skulle svara. Det var en helt ny hjärtläkare som ringde och frågade hur jag mådde. Jag sade bara bättre och bättre. Riktigt extra bra idag då hostan också gett med sig och jag orkar mer och mer, svarade jag. Och så kom då det värsta man själv bara kan vänta sig: ”Dina sista provsvar från sjukhuset har kommit, och alla prov såg riktigt bra ut förutom ett. Det visade avvikande.” En sådan klump i magen kom på en gång och jag måsta sätta mig ned. ”Berätta” sade jag. Han förklarade för mig att allt annat sett bra ut, men något som heter Lupus antikoagulant skall vara negativt. Mitt provsvar visar tyvärr positivt och var avvikande. Tankarna hann flyga iväg. Jag visste förstås ingenting vad detta är.  ”Är jag döende?” Var det första jag frågade. Sedan kom nästa fråga: ”Skall jag in på intensiven? Skall jag bli fastkopplad igen?” Läkaren var lugn i rösten och förklarade för mig att det absolut inte är någon fara idag. Han ringer mest för att meddela mig provsvaret, och för att jag inte skall fundera vad brev det snart ligger i postlådan för ett kommande besök på en ny avdelning på sjukhuset. Av någon orsak visade mitt prov nu avvikande, och visar detta prov positivt så har man tyvärr en stor risk för proppar och infarkter. Därav kan det finnas en stark koppling och orsak till min totalt oväntade hjärtinfarkt som även var starkt gen- och släktrelaterad. Detta är något som nu framöver skall börja redas ut, och läkaren meddelade att jag nu får en kommande tid inom ett par veckors tid till hematologiska avdelningen på sjukhuset. Där skall dom gå igenom olika saker, och efter tre månaders tid framåt skall ett nytt prov tas, ifall det av sig själv gått ner och blivit negativt. Men läkaren lugnade mig och sade att jag har redan två blodförtunnande mediciner tre gånger om dagen! Samt dom bästa mediciner som skyddar mig helt nu. Så ingen fara eller panik alls för någon ny infarkt eller propp så länge jag sköter mina mediciner! Skulle detta vara något akut skulle dom ta in mig direkt idag. Detta skall kollas först efter tre månaders tid. Och vare sig det ännu då skulle visa positivt, blir det endast mer medicinering. Ingen akut intagning, ingen sjukhusvistelse med fastkopplade slangar i sjukhussäng. Inget dåligt för framtiden.  Men jag är ett sådant specialfall på alla vis, med både ung ålder, kvinna och udda händelse. Så jag är även tacksam över att dom kommer att ta sig tid att vilja och försöka reda ut på alla sätt och vis vad som utlöst detta så akut som det verkligen blev! Jag ringde senare även min hjärtskötare idag och ville fråga och prata om detta. Hon lugnade ned mig och sade det är ingenting att lämna tänka på! Skulle det vara något allvarligt skulle dom göra något direkt idag! Jag måste lova henne att jag inte lämnar fundera på detta nu.  Så det kommer ordna sig! Med ett negativt resultat, som vi hoppas på efter tre månaders tid. Eller ett fortsatt positivt resultat och då blir det mer medicinering för att skydda mig livet ut för fler liknande händelser om jag verkar ha tendens för detta. Samtalet lät värre än det egentligen var.  Det är en obeskrivligt skräckliknande känsla att måsta höra orden ”Det visar något avvikande. Något visar tyvärr fel.” Speciellt en dag som denna då allt kändes så extra bra. Man blir så rädd. Man blir så tom. Man hinner fasa det värsta. Man vill inte höra detta. Tills läkaren verkligen lugnar ner en i telefonen. Och man vet ju att dom vet vad dom pratar om, och dom pratar sanning! Det finns även stor chans att provsvaret visar riktigt bra efter tre månaders tid, att jag inte alls har några anlag för proppar och infarkter mer än någon annan människa 😊 Det kan finnas många faktorer och orsaker varför det just nu hade visat positivt. Vi kör vidare och ser bara framåt på framtiden! 😊 //Mojan