Att vilja vara som andra

Varför är det så svårt ibland för mig? Varför kan jag inte vara som alla andra. Jag vill inte behöva allt det stöd som jag faktiskt behöver. Men jag måste inse att jag behöver det för att få må bra.Som jag kan trycka ner mig i detta. Känna mig otillräcklig, nervärdera mig, hata mig, ångest, tårar till förbannelse, självhat, kritik.. Så rullar det på, maler i huvudet så jag tror att det ska explodera. Jag vill bara vara ”normal”. Jag vill passa in.. Men jag är normal på mitt sätt. På mitt unika sätt. Tänk om jag bara kunde hålla fast i det som fungerar för mig. Inte kasta bort det som jag mår bra av. Varför värdesätter jag inte mig själv tillräckligt mkt för att värna om  det som  jag faktiskt mår allra bäst av. Varför är  jag oförmögen till detta? Det är så svårt. Så förbannat svårt. Men en dag kanske jag kan passa in. En dag så kanske jag värdesätter mig själv. En vacker dag..