Min beskyddare

Vet ni vad det värsta jag vet är med människor? Det värsta jag vet är de människor som får en att känna sig oönskad, hur de börjar få mig att tro att jag är oönskad.Ingen människa borde någonsin ifrågasätta sitt egna värde.Bara för att någon inte vet hur de ska älska dig, betyder det inte att det inte går att älska dig. Jag vet hur den känslan känns, fruktansvärd. Här är du och där är dom. Det känns som att man inte kan nå fram till dom, oavsett vad man gör.Man känner sig osynlig, dom ser inte ens dig: Spelar jag någon roll över huvud taget för dom? Skulle någonting du gör för dom få dom att ens blinka? Jag tror inte det! Den viktigaste personen i ditt liv verkar inte ens bry sig om att du finns i närheten. I just det ögonblicket är du oviktig. Du verkar så liten i deras ögon. Man önskar att man vore liten igen. Man önskar att man kunde försvinna så djupt inom sig själv att ingen kan se dig. Hur kan man ens tillåta sig själv med att värdera sig själv så lågt? Det är så man känner sig när ens omgivning får en att känna sig oönskad och oälskad.Man måste springa – springa all världens väg och aldrig återvända. Tänk dig inte för, eftersom du inte lämnar någonting annat än din smärta.Din omgivning borde värdesätta dig, skydda dig och vara omtänksam. De borde älska dig för den du är.Om de får dig till den punkt där du inte ser dig själv längre, då finns det ingen återvändo. Gå nu. Ramla inte in i fällan där du försöker få dom att lägga märke till dig.Vänd inte ut och in på dig själv för att fånga deras uppmärksamhet. Du behöver inte göra det längre.Det spelar ingen roll vad du gör,  det kommer ändå inte att tjäna någonting till. Det kommer bara att få dig att må ännu sämre, att veta att även när du gör ditt bästa för att dom ska lägga märke till dig, gör dom ändå inte det.  Du ska inte anklaga dig själv. Det handlar inte om något du gjorde eller inte gjorde som fick dom att behandla dig så här.Detta är också orsaken till att du inte är den personen  längre som kan ändra på det här. Det enda du kan göra är att gå därifrån medan det fortfarande finns en möjlighet för dig att komma tillbaka till den där självständiga, friska och starka personen du egentligen är. Slösa inte tid på att försöka få tillbaka någonting, som du ändå inte kan förändra.Om du stannar var, faller du djupare och djupare för varje dag som går. Med allt lidande blir du svagare, tröttare och ledsnare än dagen innan.Dag för dag blir det mindre och mindre kvar, tills det inte längre finns något kvar av den personen du en gång var.Man blir en skugga av den person som man en gång var. ”Hon som visste att uppskatta sig själv och omvärlden hon levde i. Hon som älskade livet, tyckte om sig själv och visste hur jag skulle sprida kärlek vart jag än befann mig. Hon kommer att vara försvunnen för all framtid.” Man brukar säga att det värdefullaste med våra nära och kära är inte hur de är som personer utan hur de får oss att må. ”Om du får mig att känna mig värdelös, finns det ingenting med dig som får mig att ångra att jag lämnar dig.”  Gå nu. Det kommer inte att vara enkelt men du behöver få läka.  Jag ångrar inte mitt val att jag gick, visst det var jobbigt. Men att äntligen få möjligheten att läka, det var en helt underbar känsla. Att komma bort ifrån er, det blev min utgångspunkt i den här resan mot att återfå min styrka och mitt självförtroende. Ni var ett hinder på vägen som saktade ner mig. Men jag tillåter inte att ni ska få påverka hela min framtid. Glöm det.  Låt inte någon få dig att tro att du är en person som man inte kan älska. Bara för att dom befinner sig i en mörk dimma som hindrar dom från att se hur värdefull du är, betyder det absolut inte att du är värdelös.  Att jag tillät er att känna mig oönskad och att ni förstörde mitt självförtroende, är det värsta man kan göra mot en annan människa. I så många år fick jag höra att ”ingen kan älska dig för den du är, det är bara vi som kan det”. Men så fel ni hade. Idag lever jag med sambo och barn. Min stora beskyddare idag är min sambo. Som jag älskar den mannen. Hans famn, inget ont kan hända mig när jag befinner mig där. Allt som gör ont, det bara försvinner. Han är mitt beskydd. Han vet mitt värde, precis som jag vet hans värde. Det är inte alltid så lätt för honom. Under våran tid tillsammans, har jag äntligen fått se hur en familj ska vara. Hur man bör vara mot varandra❤️Alla dessa känslostormar, all insikt med att verkligen se och förstå hur trasig man är. Att allt man har trott, bara har varit en ända stor lögn. Allt det ni förstörde för mig, kan jag bygga upp igen. För att när jag väl insåg att jag inte borde ifrågasätta mitt egna värde kom saker och ting att falla på sin plats. Det är nu jag lärde mig att aldrig låta det här hända igen. Det kommer alltid att finnas människor som inte kommer att se hur värdefull man är.   Men det är inte min förlust. Tack till min själsfrände, han som accepterar och älskar mig precis för den jag är❤️