Ny fas i processen

För evigt bör aldrig ta slut. Detta borde inte ha hänt. Ens hjärta ska inte blöda så här. Detta är kanske ett farväl jag aldrig föreställt mig att behöva uttala. Om det ofattbara händer, är jag i ett tillstånd av chock. Totalt paralyserad. Jag känner i mellan åt så mycket smärta att det är svårt att hantera. Jag försöker få grepp om allt men det är så svårt, då jag är osäker på om hela situationen ens går att greppa. Kan man greppa den? Detta ligger utanför vår kontroll. Och oavsett vad vi gör eller inte gör, hur mycket jag bönar och ber  till högre makter eller hur hårt jag håller mig fast, måste jag släppa allt. Släppa kontrollen. Det är bara framtiden som kan visa oss hur allt blir❤️Det värsta jag kan göra mot mig själv är att motarbeta mina känslor. Ja, jag är rädd för att dö. Så. In. I. Helvetes. Rädd. Det är okej att vara rädd. Jag ska inte skämmas över att jag är rädd. Det var min första instinkt, en slags försvarsmekanism. Tryckte undan mina känslor, jag skämdes. Men så insåg jag att, ju mer jag försöker tvinga bort mina rädslor desto mer etsar dom sig fast och förgör mig. Så jag väljer att ta emot mina känslor. Väljer att vara tacksam. Oavsett vad som händer, kommer jag vara tacksam för att jag får uppleva kärlek, i sin renaste form utav  alla  barnen, Svärföräldrar med respektive. Många går hela livet och letar efter sin själsfrände men lyckas aldrig. Så jag blir ännu mer tacksam, för att just jag får uppleva detta ❤️ Ni kommer alltid att vara bosatta i mitt hjärta, oavsett vad ❤️Jag väljer att äga det faktum att jag älskar och är älskad tillbaka. Det betyder något. Det betyder allt. Det ger mig kraft och liv 💪🏼❤️