Projekt—2021

Jag måste visa hur stark jag är, aldrig visa mina tårar. Det var så jag växte upp.Jag måste vara stark. Frågar någon hur jag mår är det alltid bra, men det är en lögn. Det var allt jag trodde att jag var tvungen att vara, stark. Inte visa hur jag egentligen känner.  Men när du rev ner mina murar så förstår jag hur mycket jag bär inombords som gör så fruktansvärt ont inom mig. Jag ville inte gråta. Jag ville inte vara svag. Men jag har inget annat val än att kämpa med det förflutna som gör så ont. Så in i helvetes ont.  Där finns så mkt som jag aldrig ens yppat för en enda människa. Där är ärr som jag aldrig vill prata om. Men jag måste. För jag måste komma vidare. Jag inser att livet är alldeles för kort för att leva med all denna smärta som finns inom mig.  Jag trodde att jag bara kunde lägga locket på och gå min väg. Men så funkar det inte. Allt kommer tillbaka. I ren skär ångest. Varenda kväll kämpar jag med en panikångest som håller på att knäcka mig mitt itu. Det är inget värdigt liv.  Det fanns en tid då livet var ganska enkelt och ganska smärtfritt. Men det låg där ändå och gnagde i mig. Men jag lyckades alltid att hålla bort dessa tankar. Men nu går det inte längre. Det är omöjligt och det är nu det är dags att jobba bort demonerna som finns i huvudet.  Jag måste lära mig ett nytt sätt att leva. Ett liv som är värdigt. Att säga att jag ska komma tillbaka är fel att säga, för jag är fortfarande jag. Men jag måste hitta ett sätt som får mig att fungera bättre. Verktyg där jag har kontrollen över mitt liv och inte en ångest som styr min vardag, mina kvällar. Kvällar där man vill kunna se en film, krypa ner i soffan och läsa en bra bok. Jag vill inte ha fler kvällar som kantas utav oro och ångest som håller på i flera timmar. Jag vill ha tillbaka min heliga kvällar som innehåller lugn och harmoni.  Jag vill stå på mina egna ben. Ben som är starka och stabila. Inte ben som bara håller mig vid vatten ytan där jag håller på att drunkna.  Det är dags för det första klivet. Första klivet ut i livet där jag har kontroll. Där jag vågar prata om det som har hänt och varit. Jag behöver tid för att läkas och få tillbaka kontrollen. Att få tillbaka kontrollen kommer att ta tid. Och det måste få ta den tid som behövs. För mitt liv är viktigt och jag har en enda chans kvar för att få rätsida på det och den chansen tänker jag ta.Det är nu eller aldrig. Och det är nu.  Klockan tickar ner för en varje dag. Tiden är dyrbar, livet är dyrbart. En dag tar livet slut. Och jag vill inte ångra fler saker i mitt liv. Det är dags för mig att ta hand om det som gör ont och det kommer att göra så jävla ont. Men det är det värt. En gång för alla ska detta tas om hand om.  Mitt projekt 2021- må bra ända in i själen. Inga mer ”allt är toppen” när det inte är det. Att må dåligt är okej. Alla dagar är olika och det är mer än okej att det är så. De som lever ett liv där allt är underbart- de ljuger. För ingens liv är perfekt.