16.12

Sen skulle någon påståatt hon bad om detsom om hon integjort annatän att be honomslutaSen skulle någonvåga berättaGöra så somsamhället saatt man skulle göraDet var ens skyldighetatt anmälasa domMen när man välanmäldeså blev man intetroddDe sa ändåatt det var bra för statistikenutan att fundera påvad som var braför henneNågon blir åtaladmen snabbt friad därefterDomstolen visste intevad en snippa varDe visste inte hellervad pulla riktigt innebarSå många årför ingentingKvinnor jobbar gratisRapporterna visadeatt jämställdheten året innanhade backat,istället för att gå framåtNumera stod den stillLikt tiden efter kl. 16.12 varje dagen kvinna jobbade gratisMedan hennes manliga kollegafick betalt ända fram till 17som det borde varaNågonstans i vimletsäger en manatt den frågeställningeninte är intressant för honomOch jag biter mig i läppenoch håller inne gråtenVilken ynnestatt kunna tyckaatt en fråga om jämställdhetär ointressantJag hade inte rådatt tycka såTy jag levde i förtrycketGå inte hem ensamKanske blev du överfallen dåMen ta inte en taxi hem hellerJag läste just om ett våldtäktsfall i en taxibilOch ta för guds skull inte tuben,det är klart att berusade mänskulle ta sig friheten därNär ingen sågNär alla sågmen ingen gjorde nåttkanske var detsamma sakHur skulle jag levaVart skulle jag varaVilken roll skulle jagbesittaför att också få kännaatt jämställdhetvar ointressantSen frågar hanhur det kommer sigatt jag inte villesätta ett barn till världenVi hade kunnatfå det så braVilka var vi?Ty det var inte jagVem var jag dåinför honomom inte en illusionav något han söktoch tro sig hittatmen aldrig riktigtsågJag var härmin historia var sammaAlla ord likadanaInget hade ändratsJag stod på Sergels torgJag frös och skrek och skrattadeJag kände frustrationen men också drivkraftenfrån tusen kvinnor och män i solidaritet till systerskapetVi kunde inte ha det såhär längreSå jag höjer rösteroch skrikerNär skulle det någonsinbli nogNär skulle jag någonsinbli tillräckligNär skulle jag någonsinbli erkändJag skriver på textatt han borde varit härhan svarar medatt han inte tyckte frågeställningenvar tillräckligt intressantSå jag biter mig i tunganoch håller inne tårarnaoch tänker tystAv mig får du aldrig en dotterTy jag visste vad det innebaratt inte ha privilegiet att tyckaatt jämställdhet var ointressantJag gjorde allting rättändå blev det aldrig tillräckligtOch i den otillräcklighetenville han ha mer från migMen livet hade knappt hunnitvara mitt egetjag kunde intege bort det igenJag kunde inte riskeraatt min dotter bara blev ännu en siffrai en statistik som männen utan skam kunde kalla förointressantTänk om jag ocksåhade fötts som manvad många barn jag velatsätta till världen då