HELA LIVET VAR MIN FÖRSTA GÅNG

Så säg till mitt hjärtanär det tror att det bisterAllt du har överlevtska du överleva igenOch när ingentingkänns rimligt längreså ska vi komma ihågatt inget här i livetvar vettigtAllting gicki omlopp kring varandraså fort att man knappt hann förståatt det var det här som var livetFattade det först när någon dogAlla dagar därefterförsökte man bara förståhur man gjorde när manöverlevdeVisste knappt någontingoch vet det knappt än idagInte mer än att det finnsen första gång för alltFör sorgenför kroppenför hjärtatför själenJag trodde att jag visstehur kärlek kändesMen förstod nog aldrighur den måste känts för dejag dumpadeinnan jag självblev åsidosattHan sa att hans kärlektog slutmedan min fortfarandevar konstant pågåendeEn kärlek i en väntanDet fanns en första gångför det ocksåJag trodde jag visstehur förlust kändesmen mormor dör och än idagså klumpade det sig i magen när jag tänkte på detJag hade ingen aning, hur kraftfull sorgen varförrän den slukade hela min tillvaro och nästan hela migJag önskar någon sagt att tomheten var ett måsteAtt jag omöjligt kunde vara hel direkt efteråtJag försökte så intensivtdet hände ingentingDet där hålet blev bara störreJag trodde jag visstehur sorgen kändesmen jag hade inte ensbörjat våga känna denJag trodde jag visstevad lusten var och hur den kändesSå jag låter honom komma i migGör ont till en börjanmen sen släppte det nästanOch om jag blundadeså behövde han intese när jag grätTrodde det var kärlektrodde det var så sex gick tillTills du satt mittemot migoch la min hand i dinoch vi andades tillsammansLusten väcktes och så gjorde skammenJag trodde jag visstevad sex varJag trodde jag visstehur allting hängde ihopHur saker och ting var menat att bli eller varaGav aldrig någon riktigt uppmärksamhettill att ens erkänna att mitt väsen var merän bara celler och tyngdlagarJag var någon jag skapadeSå när själen gör motståndmen kroppen ligger tungtförstod jag att inget av demådde bra om det andra inte funkadeJag trodde jag visstevad själen min varförrän den lämnade mignär kroppen fortfarande var kvarJag visste knapptnågontingKanske var det ocksådet som var grejenIngen kunde vetahur livet egentligenskulle vara eller kännasinte förrän man tillät sigatt totalt kapitulerainför det faktumatt man inte kunde styraöver någotförutom en självLivet var det som händerunt omkring enAllt det därjag aldrig förståttDet fanns en första gång för alltHela livet var min första gång