KÄRA FÖRUT

Och för tusen år sengrät jag och skrekför hjärtat inte visstehur det någonsin skulle slutaälska honomSen kom tidenoch allt den förde med sigDet var som att den visstenågot jag ännu inte förstodSom att den var så lugn,och vilade i detMedan jag knappt visstehur jag skulle kunna gå och lägga migutan honomFör att inte tala omhur jag skulle kunna levai avsaknad av honomSen kom vårenoch förde med sig ljusetSen kom sommarenoch förde med sig lyckanOch i all väntanpå att han skulle kännas mindrebörjade annat kännas merDet var som att mitt hjärta fylldesmed saker som tidigare inte fått platsEftersom jag älskat honom,så stort och så innerligtSå högt värderade jag vår kärlekatt jag lyckades övertyga mig självom att det inte fanns någon annanJag är ensam i något som känns som tusen årtrots att det bara var några månaderVarje natt utan honom var en natt av frustrationVad skulle jag med kärlek till,om han ändå inte ville ha denSå jag höll den näraskyddade den till varje prisIngen fick någonsin komma nära igenIngen skulle ta den ifrån migSen kom det en dagdå jag inte längre brydde mig omatt vakta mitt hjärta,på samma sätt som jag gjort tiden efter honomAtt släppa taget behövde inte betyda att ni nödvändigtvis var förbiAtt älska honom skulle för alltid vara pågående, på ett sättAlla kärlekar skulle jämföras med honomAlla morgondagar skulle någonstans alltid undravad som hade hänt om det hade blivit viÄndå skulle hjärtat läkaoch jag skulle göra plats för annatOch plötsligt badar man i solnedgången,håller hand och kysser någon annanOch även om hjärtat fortfarande var långt ifrån okejså var det ett faktumatt det aldrig någonsinskulle vara svårt att bli kärDet svåra kom först när man försökte sluta vara detKanske var det därför man aldrig lärde sigMänniskan är inte gjord för att minnas smärta,kärlek gjorde det så tydligtSå när jag kysser någon annanär det knappt att jag längre minnshur hans läppar kändesnär han kom hem från jobbetoch vi kysstes i hallensom om det var en självklarhetsom om vår kärlek var en del av vår vardagsom om vi var foreverSom omingen av ossvarit käraförut