MED BÅDA FÖTTERNA PÅ JORDEN

Kärlek är en lärdom, som du hittar först när du söker.Kärlek är kravlös och skulle aldrig klandra någon.Kärlek är en väntan, ständigt pågående men närvarande.Kärlek är villkorlöst och accepterande. Kärlek är att vilja någon väl.Kärlek är att se en människa.Kärlek är att älska den, även om du kanske inte förstår.Kärlek är att försöka ändå.Kärlek är att våga stanna. Kärlek skulle aldrig klandra dig för att du tog för stor plats.Kärlek skulle aldrig ge dig skuldkänslor över dina misstag och felsteg.Kärlek skulle vilja förstå, vilja älska och vilja finnas.Kärlek skulle aldrig förnedra dig, frysa ute eller ignorera.Kärlek skulle vilja kärlek skulle orkakärlek skulle stanna "Gör det här innan du tar livet av dig." en lista på två A4:or fyllda med strategier för att inte dö riktigt än.Innan klockan hade slagit 10 hade jag både andats i fyrkanter, tränat, städat, målat och försökt lugna mig med benzo. Ingenting fungerade, ingenting kändes mindre.Jag ringer Nina på vägen hem från gymmet. Att höra hennes röst var som att hålla i en kattunge.Hon gav ett lugn som bara hon kunde ge.Jag gråter och skriker bara för att spy upp allt som känns.Hennes kärlek var kravlös, ständigt närvarande.Hon gjorde villkorlöst till ett faktum och tålamod till något verkligt.Jag förstod ingenting, mer än att jag aldrig känt mig så ensam.Men jag visste Att hon skulle vilja att hon skulle orka att hon skulle stanna i stunder som dessa.Nästa gång var det tvärtom, vi turades om att vara starka.På så sätt höll man längre.På så sätt blev det tydligt att kärlek aldrig skulle klandra dig eller ge dig skuldkänslor för att du kräver för mycket uppmärksamhet Kärlek skulle aldrig skuldbelägga dig,ignorera dig eller frysa dig ute.Kärlek var att höra hennes röst.Kärlek var att gråta tillsammans.Kärlek var känslan som hon lämnade efter sig,när vi efter en timmes snack om IKEA-bord, självmordstankar, arbetsintervjuer och pensionssparande lägger på luren.Kärlek var känslan som hängde sig kvar.Jag hade blivit sedd.Jag hade blivit lyssnad på.Jag hade blivit peppad.Jag hade varit behövande, lika mycket som jag var behövd.Jag hade varit älskad, lika mycket som jag älskat.Jag hade fått stanna, i den här världen, tillsammans och med henne.Kärlek kändes så.Som ett ljus i ett mörker.Ett samtal om tjänstepension trots att vi är 23.Kärlek skulle aldrig få dig att vilja dö.Kärlek skulle aldrig få dig att be om ursäkt över att du fanns.Kärlek var att vilja någon väl.Kärlek var att turas om att vara svaga,för då blev man starkare tillsammans. Kärlek var,att vilja stanna.Med båda fötterna på marken.Kärlek är.Till alla mina bästa vänner,runt om i Sverige.Tack för att ni är min familj.Tack för att ni aldrig tröttnar på mig.Tack för att ni aldrig någonsin fått mig att känna migsvår att älskaTack för att ni vet hela sanning,och väljer att stanna ändå.Det, är kärlek.