MIN STÖRSTA LÄNGTAN

Det kommer till mig ibland. Från ingenstans. Jag blir liten och ger upp. Lägger mig i soffan med täcket över huvudet.Ställer in alla planer, skjuter upp alla måsten till en dag där motivationen faktiskt existerar. Jag vill gå vidare, jag tror jag är på god väg.Men när jag tänker på kärlek, tänker jag ändå på svek.Och när jag tänker på svek, tänker jag ändå på kärlek.Det var en natt efter hans födelsedag.Jag minns det så väl för han hade fått en tröja av mig som present.Han hade inte haft råd att köpa den själv, men jag la mina sista sparpengar på att göra honom glad.Det var så sällan man såg honom lycklig, en del av mig sörjer fortfarande för honom.Han hade blivit utslängd av min pappa,men jag följde honom ändå hem.Halvvägs. Stannade vid det nybyggda övergångsstället. Hans ögon blev svarta,det var alltid samma sak varje gång, innan det hände.Han slutade bli kontaktbar och jag borde ha sprungit.Oftare än han jagade mig. Men jag orkade inte.Jag var trött och uppgiven.Efter att han skrikit klart och spottat klart så stod jag bara där,tom och ensam utan att tycka att jag på något sätt var vilse.Jag var ju med honom. "Snälla, kan du inte bara slå mig så vi får det överstökat?"Och så fortsatte det.Flera månader, flera år efter att jag lämnat. Man blev aldrig riktigt fri. Hur blir man någonsin riktigt fri,efter något sådant? Och jag har trott att jag läkt.Att jag gått vidare.Än idag vet jag knappt mitt eget värde,eller om jag ens får lov att finnas till.Hur man älskar. Fritt från rädsla eller eftertänksamhet. Jag var inte 17 längre.Men samma kropp som tagit emot slag av en man,förväntades släppa in en ny, våga älska stort och villkorslöst.Med tilltro och tillit. Med trygghet.Min största längtanär att hitta någon som älskar miggenom alla tsunamin av känslor,alla virvelvindar av tankar,och ändå värdesätta mig så högt att man väljer att stanna ändå,trots alla tokigheter som händer längst vägenMin största längtan är att hitta någon som stannarInte för att han måsteutan för att han villOch han ska behandla mig så väl att även bristerna ska bli vackra när vi tar på dom tillsammans