NIKLAS OCH "FÖR ALLTID-HETEN"

Jag sätter mig på en parkbänk strax utanför entrénNiklas skulle i vilken sekund som helst springa ut genom dörrarnaDet doftade hamn och taxibilar, i någon slags idyllisk junivärmeMidsommar låg runt hörnet och jag skulle fira den med honomÖverallt såg jag människor som väntadeAll denna längtan i alla främlingars ögonLängtan efter att få kyssa sin älskade,krama sin gamle far, eller bara hälsa på ens bästa vänAtt vänta kunde vara det absolut vackraste vi hade här i livet,om man visste att det fanns någon på andra sidan som väntade exakt lika mycketEn besvarad kärlek är en besvarad längtanJag tror att det egentligen är innebörden av kärlek(Innan vi förlorade oss själva till kanskemän och mansbebisar som gärna hänger med dina föräldrar men som ändå inte vill ha ett förhållande)Niklas skuttar fram, vilket bara det är en jävla bedrift eftersom hans ryggsäck ser ut att väga minst 30 kiloHan skrattar när han omfamnar mig, jag gråter samtidigt som vi kramasTänk att älska kunde vara så lätt, båda ville hänga med båda så man möttes halvvägsDet fanns inga uppoffringar eller kompromisser, eftersom vi båda så gärna ville vara nära den andraHela midsommar gårSista kvällen somnar jag med vinflaskan hängandes över hans knäOch varje kväll skulle vi bädda ner oss självaHan skulle säga något som fick mig att skrattaoch jag skulle svara med något mörkt som fick honom att motvilligt fnissaSen skulle vi somna bredvid varandrasom vi gjort i alla år nuJag tänker på den där texten som jag skrev,för säkert tre år sen och lite tillNiklas hade givit mig världens vackraste presentHan hade skrivit små lappar med saker som han tyckte om,eller uppskattade hos migSom att jag har salt i min chokladsås,eller att jag var som första solen i januariJag brukade fortfarande läsa de lapparnanär jag inte längre kände mig okejDå brukade jag tänka på honomoch så blev ens syfte lite klarareDet var ju att älskaoch bli älskad tillbakaText från 2019:"Någon annan skriver att jag är första solen i Januari.Och du skriver ingenting."Att älska Niklas var aldrig svårt eller frustrerandeDet var lätt och kom naturligt,kanske eftersom han älskade så himla stortKanske för att vi matchade varandra i den kärlek vi ville geoch allt vi tog emotAtt älska honomkändes som första solen i januariEller att vänta vid perrongenoch så självklart vetaatt han längtade efter mig,lika mycket som jag längtade efter honomAllt det jag gav,fick jag tillbaka dubbelt uppVi hade kärlek att geoch vi ville spilla den på varandraVi behövde aldrig mötas halvvägsVi var redan därVi var redan i måloch allt vi gjorde var att älskaTänk,så långt man kommerbara på kärlek ändåJag tror att det var det som var hemlighetenKärlek var ju att vilja någon välDet var här för alltid-heten fick en betydelseeftersom så länge kärleken var ömsesidig, så skulle den vara for ever Jag är stolt över att jag älskar så förbannat stortDet var så jag blev vän med Niklas till exempel