ODÖDLIG OCH TOTALT TRASIG

Hon ber mig summera min historia.Jag talade om döden som om jag läste upp tidtabeller.Till slut hade så mycket ont hänt en,att inget längre överraskade mig.Jag gråter tyst när jag berättar.Det gör lika ont varje gång.Kvinnan i fåtöljen mittemot lägger ifrån sig anteckningsboken.Hon lutar sig tillbaka, drar ett djupt andetag och betraktar mig som om hon inte riktigt hade bestämt än,om hon fann det beundransvärt eller bara skrämmande.Hon tystnar. Och så gör jag.Till slut bryter hon tystnade och harklar sig för att inte låta alltför tagen."Hur har du överlevt?" är det enda hon får fram som svar."Jag vet inte. Jag vet inte hur jag överlevt."