SIDENROCK OCH RÖDVINSÅNGEST

Anteckningar från Nyttorp, hösten 19Malmös gator och hängselbyxor Hade gråtit hela vägen från jobbet till Vävaregatan. Men bara tysta tårar. Ingen fick se allt det där som jag så tappert försökte dölja. Stegen var så tunga att dom kunde ha sönder en bergskedja. Men dom bar mig hemåt ändå. Bryter totalt ihop i hallen, mina andetag sprang iväg och jag kunde inte hejda dom. Försöker greppa mina lugnande tabletter men häller bara ut alla på golvet. Världen snurrade, jag stod helt still. Ingen rörde mig, för jag lät dom inte. Men sen skriver han och frågar om allt är ok eftersom jag, som annars alltid var så snabb med att svara, inte ens hade öppnat hans meddelande. Skriver som det är, att jag inte fattade grejen. Jag fattade ingenting. Och han svarar direkt och säger ”Vill du komma hit? Jag har fryspizza och kärlek att ge.” Så tar på mig mina hängselbyxor, stryker bort mina svarta ränder på kinderna och ser mig i spegeln. Ögonen är totalt sprängröda, svullnaden gör det svårt att se. Mina händer skakar, men klär på mig mina skor ändå. Sätter mig på bussen och trots att jag sagt säkert tusen gånger, att han verkligen inte behöver möta mig, så står han ändå där. På Malmös gator, i ett ruggit höstregn och väntar. Och jag börjar gråta igen. I så många år, hade jag väntat på så många kärlekar. Plötsligt stod det en kärlek, och väntade på mig. Han fångar mig direkt när jag går av bussen. Vi skrattar trots att jag emellanåt också gråter. Han ser på mig som om vi inte alls stod mitt i rusningstrafiken i Sveriges tredje största stad. Han håller mig hårt och säger ”Vilka fina hängselbyxor! Kom, nu går vi och äter fryspizza.” Armkrok genom stan, som om ingen av oss någonsin älskat någon annan innan. Och sen när allt tar slutså ska jag ändå skriva texterom allt det där finaoch emellanåtglömmavarför vi ens bröt från första början Och du ska inte höra av digOch jag ska inte heller höra av migFast vi båda skulle tänkaKan du inte bara skrivaKan vi inte bara testafastän att vi båda vissteatt det inte var så det funkade Så jag ringer upppå fyllan en fredag Och du svarar med”Jag kommer.”Har du känt den?Abstinensen.Spelar ingen roll hur allt känns dagen efter.Jag jagar trippen och du jagar mig"Är du här?""Står längre ner på perrongen, ser du mig?."Och alla vetatt jag såg digAlla fattade att för ett tag var du allt jag sågPerrongen har aldrig varit vackrare