SVART KAFFE OCH TILLFREDSTÄLLELSE

Idag drömde jag omatt det var torsdag i Malmö, eller kanske GöteborgNågonstans där udda var välkommet och brister möttes i solidaritet och hyllningJag drömde om att ha håret i en slarvig, hög knut,med en hårslinga som jag livligt varannan sekund fick lägga till rätta bakom öratJag drömde om hur olika kaffebönor doftar, beroende på vilken planta de kom frånDrömde om att nördigt få berätta vilken månadens sort varJag hade spillt både kaffe och glitter på kundernahade skrattat och skämtat och välkomnat stammisarFrågat "Det vanliga?" och de hade nickat belåtet som svarJag hade haft min kaffefamiljStannat kvar efter jobbetläst den där boken jag så länge väntat pådär i hörnet vid min favoritplats i de stora fönsternaDär det doftade nybryggt kaffe, och nytvättade handdukarJag hade haft mitt förkläde, som jag burit upp med en stor t-shirtoch ett par slappa jeans och sneakersJag hade allt jag någonsin kunnat tänka mig,eftersom jag hade lyckaJag längtade tills nästa dag,men utan att vara dum nogatt låta nuet förspillasDet fanns inget större,eftersom allt redan var så fintKanske hade jag träffat någonKanske mötte han upp mig efter jobbetKanske satt vi där och höll handen medan vi tyst försvann i våra böckerSnodde en kyss emellanåtOch jag var säkerpå att han kände sammaDet fanns inga oklarheter,inga bråk eller saker som behövde redas uteftersom allt var i symbiosHans hand i minÄven om det inte var det störstaDet största skulle för alltid varaatt sätta på kaffemaskinenÖppna upp dörrarna mot gatan,medan de första stammisarna rullade inDiska med bakgrundsmusikStäda med en fantastiskt fängslande konversation med kolleganSkratten i dagen, som kunde fortsätta rakt in i nattenJag drömde om att stanna kvarefter stängningoch i smygskriva på den där boken som jag aldrig blev klar medDen hade handlat om digoch livet innan dighur jag ville förkastamen inte kundeeftersom det också var dusom ledde mig hittill en kaffebar på Möllanälskandes någon annansom var tillgängligsom inte veladesom visste vad kärlek varoch visade detMen ocksåalla små sakersom du såg lycka iÖdmjukheten jag alltid kommer bärainför ditt sätt att levaJag tog det bästa av digoch fick ner det i ordOch när jag får reda påatt jag väntar barnmed någon annanså skulle jag vara lyckligDet skulle vara det vackrasteMen ändå skulle jag mitt i skrattetfortfarande blicka ut över rummetför att söka efter digFör att se om du var därDet var du inteDet var du aldrigSen hade jag återigengått till jobbet som kändes mer som ett hemBerättat för kollegornaatt de minsann blir tillökning i kaffe-familjenDe hade skrattat och gråtit och vi hade firatvarje dag tills bebisen tittade utOch jag hade varit lycklig