Ett hopplöst fall

Var hos terapeuten idag. Jag känner mig som ett hopplöst fall och som att jag blir bestraffad. De har bestämt på sitt team-möte att jag fortfarande inte får gå på gruppen. Hon sa att jag inte är ett hopplöst fall men vad ska hon annars säga? Det är som att alla är emot mig när de gör såhär och som att det bara är att gå upp de där kilona. Jag skulle sluta på dagsjukvården snart men de tycker jag ska fortsätta ett tag till nu, har inte varit där den här veckan, är så trött på vården just nu och jag gör bara saker som kan leda framåt, för jag vill att de ska förstå att jag är motiverad.