Fortfarande vaken

Klockan är 22.16 och jag är fortfarande vaken. Helt otroligt eftersom jag brukar lägga mig vid åtta-halv nio. Idag har varit fullt upp, har varit på vårdcentralen och tagit prover. Jag har haft papperen för provtagningen på kylskåpet i flera veckor nu så var verkligen tvungen att få det gjort. Jag tänkte lite på varför jag inte gjort det tidigare och blev lite glad när jag insåg varför; det är så himla tråkigt! Jag blev tacksam för att jag inte är rädd för nålar, att jag inte tycker att det är jobbigt att anmäla mig i receptionen eller att sitta i väntrummet. Jag har varit sån förut nämligen (utom det där med nålarna då, har aldrig varit nålrädd), och när man har kommit över något svårt så känner man tacksamhet över saker som kanske kan verka ganska självklara. På eftermiddagen var jag på dbtn och det kändes som att tiden gick jättefort och jag satt inte på helspänn hela tiden, även om det är lite jobbigt att sitta i grupp så är det helt okej. Nu är jag rädd för vad som kommer bestämmas på torsdag när jag ska på den enskilda terapin, hon kommer garanterat få reda på min vikt och jag hoppas så att jag inte behöver ta en till paus, jag vill inte missa mer i DBTn nu.