Min dikt som jag skrev för 3 år sen

Varför skulle jag inte förstå.Varför förstod jag när det var redan försent.Gått en tid och har inte förståt det än.Varför svek mamma oss när vi hade det bra.Gått nu en tid har börjat insett att det är försent. Men nu har dom det bra efter alla år.Mina älskade bröder har under åren hjälp mig att förstå att det är försent.Men tack gud, farfar, Ewa och många fler för ni har hjälpt mig att förstå.Med åren som gick har jag mått upp o ner men det är konsten att vara jag. Mitt liv går upp och ner.Men här står jag än idag och frågar mig själv varför kom jag på det försent om och om igen dag som natt. Men vill tacka för alla som hjälper mig genom ångest o svek. Utan att mamma vet hur jag mår står jag här idag. Ola som har gjort mitt hjärta för brustet för att lita på folk till 100%.Över hundra 100 dagar har han stått där vid mammas sida. Jag står där i mitt hörn o ler o nickar och håller med allt dom säger även om jag står där ensam i hörnet o inte alls mår bra o nickar för deras JÄVLA skull så dom blir nöjda precis som förut. Mår inte bra så tar en eller två cigg om dan. Men sa att jag ska sluta men mår man som jag så går det inte att få det att sluta. Folk förstår inte hur det är att var jag. Det är konsten att vara jag. Mitt liv går upp o ner som solen. Även om jag är lycklig kan jag må dåligt över ingenting. Jag har inte det så lät varför vet jag inte men det är konsten att vara jag. Snart kanske dags att säga till snart. Dags kanske o säga ifrån o stå på mig men jag är för feg för det mesta så jag tror inte att jag klara det. Tårar rinner på min kind när man inte orkar stå i mot. Jag har sagt förväl en gång två gånger men kan inte säga det fler gånger även om jag har velat dö gång på gång. Varför känner jag mig så sårad borde släppa detta men går verkligen inte