DÅ, förstod han.

Plötsligt stod vi där. Han och jag. Vem var han? Förstod ingenting. Han frågade om vi skulle dansa. Jag sa nej. Tittade mig i ögonen och frågade varför. Ska man behöva förklara sig? Jag ville ju bara inte. Istället för att komma på en förklaring gick jag med till dansgolvet. Varför i helvete är jag här, tänkte jag sen. Han sa "det räcker med en låt" Hela tiden när vi står där undrar jag vem han är, och vad han ser i mig. För vem kan se något i mig? Försöker ha koll på min vän, men plötsligt är hon borta. Måste leta reda på henne igen. Direkt. Säger till honom att min kompis är borta och att jag tyvärr måste gå därifrån. Tyvärr? tänker jag. Han frågar om han ska följa med. Nej jag ska nog hem. Igen. "Ska jag följa med?" NEJ.Därefter sa jag att jag inte var singel. (vilket jag är, men om man är det är det tydligen okej att tjata sig till något????)  DÅ, förstod han.