WOW.

En buss. 60-70 ungdomar. Precis som mig. Påväg mot samma mål. Alla är så olika. Men wow vad häftigt det är med nya människor. "Det är skönt att faktiskt få bevisat att det finns sköna människor utanför jobbet och bubblan man lever i hemma" gissa om jag ville ge henne en high five och vara hennes vän resten av livet.  By efter by. Stad efter stad. Ställen jag aldrig hört talas om. Där sitter jag. På bussens övervåning lite längre bak. Lite musik i ena hörluren och tar in vad som hönder.  Jag sitter bredvid en tjej, som imorse virrade runt helt ovetande om någonting inför vad som komma skall imorse på Centralstationen i Göteborg.  Har svårt att ta in vissa stunder att jag faktiskt sitter här. I en buss påväg till Sälen i september. Samtidigt som jag skrev detta, sitter ett flertal av och sover, andra lyssnar på musik, en letar täckning till mobilen med handen rakt upp i luften. En parantas är att hon nog inte lyckades.  Och där. Där passerade vi första skylten med 'Sälen' på. Detta är på riktigt. Efter en bits åkande till dyker näsa skylt upp som jag kommer till att lägga på minnet. En vanlig varningsskylt, ni vet den gula triangeln med röd ram. Denna gången varnar den inte för rådjur som hemma. Den varnar för skotrar. Jag är i fjällen.