248

Maj I maj kom sommaren, typ. Och vilken fin månad det var vill jag minnas. Den genomgrå vintern var ett minne blott och från och med den första maj stod Stockholm i blom. Jag försökte bara göra saker och tänka efter sen vilket ledde till att att jag provade allt möjligt jag aldrig vågat tidigare. Vissa saker svider lite grann och annat ångrar jag i efterhand men äh jag har roliga anekdoter som jag kan dra då och då. På lunchrasterna låg vi i gräset i Observatorielunden och kom sent till alla lektioner. Om kvällarna drack jag vin i Ivar Los park eller smög in en plunta i trosorna på någon välgörenhetsfest. Och sen finns det en anteckning från den 19: Jag tror att jag är kär och borde göra något åt det. Juni Årets mest intensiva känslomånad. Pendlade mellan att känna väldig oro och total lycka. Strax före sommarlovet orkade immunförsvaret inte med längre och jag blev extremt sjuk. Men till slut blev jag frisk och tog extra pass på jobbet. Mer då: cyklade överallt, låg utsträckt i parker och läste (viktigt med ensamtid), firade midsommar hos Elin och tyckte det var jobbigt att inte kunna träffa personen jag hade gått och blivit kär i precis hela tiden. Juli Pendlade mellan Gotland, Helsingfors, landställen och Nice. Förutom att må som en prins och äta min kroppsvikt i camembert var jag lite av ett känslomässigt vrak och hade ofta ont i magen. Vi fick inbrott hemma medan vi var på semester och jag promenerade längs promenade des anglais där människor dött bara en vecka tidigare. Omvärlden krympte ner till en liten punkt mellan mina fötter och kom så tätt inpå. Men det var sommar och jag badade trots att vattnet var kallt, grät mot Pernillas axel på flyget hem från Nice, lärde känna nya människor, blev bättre på att hitta med karta och pratade mycket franska.