251

Hej där du som fortfarande tar dig in hit! Det har varit tyst från min sida, men jag ska försöka ta upp dokumenterandet igen. Saken är den att det ska kännas kul och lustfyllt att skriva här och jag har knappast velat föreviga de senaste tre månaderna. Men i tisdags fick kameran hänga med första gången på väldigt länge, så vi kikar på vad som hände då! Inga lektioner innebar museibesök. Solen sken för första gången på år och dar kändes det som och Stockholm blev med ens mindre grått och instängt. Veronica här! En riktig fröjd för ögat. Vi promenerade den korta biten till Alberts, var och varannan håltimme spenderades där i ettan. Det var första gången på för länge vi sågs alla tillsammans igen, olika geografiska platser och diverse virus har kommit i vägen och jag insåg snabbt hur mycket jag SAKNAT dem. Fick övervåningen till oss själva och beställde in kaffe. Sedan satt vi vid samma låga bord som så många gånger tidigare och gav varandra detaljrika uppdateringar från de senaste veckorna, Theas födelsedagsfieri planerades och vi fick höra spännande historier från hennes Alpresa. Jag översvallades av kärlekskänslor, för att känna rivande ångest den andra. Oundvikligt numera så jag bestämde mig för åka vidare för allt kändes fel trots att inget egentligen var det, så är det ju ibland. En trång tåg/bussresa senare åt jag pasta och blev klappad på hemma hos Axel. Viktig sak: nyttja kolhydrater och ställ in eventuella planer för att rädda en dålig dag.