252

I tisdags sken solen och jag var ledig så jag stämde träff med Pernilla. Bar min tunnaste jacka och hade packat med hummus och morötter i tygpåsen innan jag åkte över Skanstullsbron. Mötte en något skakig Pernilla, hon hade precis dissekerat en njure och berättade storögt om diverse läbbiga detaljer. Orden äckelblandad förtjusning var återkommande.  Vi gick förbi pittoreska kolonilotter och turades om att betygsätta humör och veckan som gått. Promenerade vidare mot vattnet och mötte joggare och glada hundar. Snart var vi framme vid klosshusen. Varpå vi tog hissen som har ett sådant snällt ljus.  Hade ett Här är ditt kylskåp ögonblick som snabbt löstes av bönpasta, krossade tomater och mozzarella och olika tillbehör. Viktigt att dokumentera själva ätandet!  Eftermiddagskaffet dracks på balkongen och låt er inte luras av bilden, när solen försvan bakom husen var det kallt som satan. Drack upp det kalla kaffet och smet in illa kvickt igen. Balkonghänget får vänta ett tag till. Fiskarna skulle ha grubb de också. Den enorma krabaten som håller sig till botten har växt sig och blivit stor på sina kompisar och vaktar akvariet som en liten tyrann. När jag var mindre och sov över hos Pernilla stod akvariet i hennes rum och jag vågade aldrig sova med huvudet mot det eftersom jag var livrädd för herr slemis. Nu känner jag mer äckelblandad förtjusning som en annan skulle säga :-) Så långt räckte orken så vi slog oss ner i soffan med datorn på magen, planerade vår tågluff och turades om att hårklia, hämta mer vatten och ligga vänd mot fönstret. Men sen gjorde vi en kraftansträngning och åkte till Skanstull för att secondhandshoppa i en butik som skulle kunna vara Paris Hiltons walk in closet från 2003. Pernilla behövde rusa iväg för att se sin gamla teatergrupps pjäs och jag åkte vidare hem för att somna skönt på soffan. Tack för tisdag