257

Onsdagen den 14 juli ringde väckarklockan någon timme efter huvudet landat på kudden. Nyss hade jag kramat Axel hejdå så studentmössan nästan föll av huvudet och ner på betonggolvet vid Slussen. Han skulle fira livet som nybliven student medan jag skulle packa ner tandborste och pass. Flyget mot Marbella åkte 05.40 och den bländade soluppgången påminde om sommarlov. Lägenheten som vi så snällt fick låna av Vendelas mormor och morfar låg en timmes bilfärd från Marbella. Väl där paxade vi sovplatser och drog på lättare kläder illa kvickt.  Handlade kikärtor, brie, chips, avokado och vin. Listade ut hur bankomaten fungerade. Och förundrades över växtligheten, färggranna hus och den slående värmen. Mosig beskriver den allmänna sinnesstämningen bäst, men vi var också pirriga, fnittriga, nervösa, ängsliga. Vi skulle trots allt spendera mycket tid tillsammans, visserligen underbart men ovisst hur det skulle kännas att bo så tätt inpå varandra en vecka. Disclaimer: det gick bra. Jag har aldrig känt mig så trygg, sedd och kramad.  Dags för lunch som bestod av pasta med tomatsås som räckte hela veckan.  Vi badade i havet. Varvade att hoppa i vågorna med att smörja in varandra med solkräm. Framåt kvällen hängdes badlakanen på tork. Min favoritsysselsättning på hela resan var att titta på när resten piffade sig. Peta på glittriga paletter, låna ett läppstift, förundras över hur vant Thea smetade på ögonskugga och utbrista gång på gång hur fina de var. Ankomsten firades med Cava och Alfapet. Här har ni kvällens vinnare, jag hade turen att vara på samma lag. När det började skymma gick vi ner till hamnen, drack drinkar och dansade salsa.