271

Strax innan jul fick Pernilla nycklarna till sin alldeles egna lägenhet, vilken grej va! Så en måndagskväll när hon hade jobbat klart och jag pallrat mig från skolbiblioteket möttes vi på Odenplan. Åkte till Hornstull, köpte tofu, broccoli och nudlar och styrde stegen mot ettan på Bjursholmsplan. Hackade grönsakerna, brände fingrarna på gasspisen snodde ihop en ospecificerad nudelrätt med soja. Gott var det i varje fall. Alltid när vi ses avhandlar vi femton samtalsämnen samtidigt för att hinna berätta om kärleken och resorna och livet efter studenten.  Just nu tänker jag mycket på att det är dryga fyra månader kvar av min gymnasietid. Blundar jag känns det nära och jag längtar så det värker i mig. Och det är nära; fyra månader är ett hjärtslag i det långa livet. Det är skivorna, ljuset och pirret. Men det är också gymnasiearbetet, examinationerna och vemodet av tanken på att inte ha en naturlig plats att träffa mina bästa vänner varje dag på. Mina vänner som kramar, peppar och alltid frågar hur läget är. Som får mig att skratta tills jag kissar på mig och som är så genomkloka att det inte är sant. Fyra dryga månader och jag tror på att de kommer bli dem bästa.