Kapitel 1: Mamma & Pappa
Jag tänkte att ni skulle få en liten backside story för att förstå hur allt startade och tänkte därför kort skriva lite om mina föräldrars historia och vad som gjorde att de hamnade där de gjorde. Vissa saker som jag kommer att berätta har jag givetvis informerat rörande personer om och jag har även fått deras godkännande innan jag publicerat inlägget. En del människor i min omgivning från förr kommer inte att vara särskilt delaktiga i min berättelse trots att man kan tycka att de haft en stor betydelse. Detta är för att jag känner att vissa delar är för privata, inte enbart för mig men för dem runt omkring mig. Jag vill också poängtera och vara väldigt tydlig med att detta är vad jag upplevt genom livet. Det här är min känsla och min erfarenhet vilket betyder att andra kanske inte alls haft det på samma vis. Att jag kanske kommer att kritisera vissa saker betyder inte att jag anser att det är så i alla fall, utan jag kritiserar i så fall det jag upplevt. Allas upplevelser ska tas på största allvar i det här ämnet & är alla lika viktiga. Pappa.Min pappa är född i Danmark där han tillsammans med sin mamma, pappa och 2 bröder bodde tills han var ca 5 år gammal då de flyttade till Sverige. De bodde till en början i Linköping men flyttade så småningom till Malmö. Min farfar hade ganska tidigt ett tungt alkoholmissbruk som gick ut över familjen men främst min pappa som fick utstå både fysisk och psykisk misshandel. Min pappa var endast 10 år gammal när de flyttade till Malmö och hamnade ganska direkt i dåligt umgänge. Förmodligen på grund av utanförskap och för att ha någon att ty sig till. Eftersom hans mamma, min farmor jobbade och min farfar drack blev tillflyktsorten gatorna. Redan vid 12 års ålder introducerades han för droger och där eskalerade missbruket tillsammans med kriminaliteten. 18 år gammal fick han fängelse för första gången och därefter gick livet på repeat. Mamma.Mamma föddes i Malmö i mitten på 60-talet. Hennes uppväxt kan nog närmast beskrivas som helylle de första 10-12 åren. Hon bodde i en villa i Limhamn tillsammans med sin mamma, pappa och lillebror. Min mormor jobbade som barnmorska på Kvinnokliniken i Malmö (badass) och min morfar var säljare inom stålindustrin. Alla förutsättningar fanns för att lyckas tror jag många skulle vilja säga. Vid 7 års ålder skiljdes min mormor och morfar och min morfar valde flyttade ut. Kvar i huset bodde mamma med mormor och lillebror. "Jag hade det bra" har mamma tidigare sagt. Men när hon var 13 år drabbades min mormor av en hjärnblödning vilket resulterade i att hon blev rullstolsbunden och mamma kunde inte längre bo kvar hos henne. Vid det här laget hade min morfar träffat en ny kvinna som avskydde framförallt min mamma men också hennes lillebror och hon tillät därför inte mamma att flytta hem till dem. Istället sattes hon på en så kallat flickhem. Ett barnhem för flickor utan föräldrar och med olika typer av problem. Hon blev försedd med lite pengar av sin pappa emellanåt men fick på det stora hela klara sig själv. Det blev enkelt att knyta ny bekantskaper och inkörsporten till droger var ett faktum. Hon började med hasch vid 13 år och ca 3 år senare var hon fast i injicering av amfetamin som snabbt avlöstes av heroin. Strax därefter blev mamma placerad på ett behandlingshem där även min pappa befann sig. De föll för varandra och beslutade sig en natt för att rymma tillsammans. De packade sina väskor, klättrade ut genom sina fönster och sprang genom natten till en bil som pappas vän hade ordnat för att hämta dem i. De klev in i bilen och åkte utan att vända sig om. Helt ovetandes om hur livet skulle bli härnäst. Ibland känner jag mig sorgsen över hur mina föräldrar hade det som barn och jag kan tänka och vända på frågor i timmar. Är det tillfälligheter som avgör? Vart går det fel och varför? Ligger hela ansvaret på föräldrarna? Jag kan inte låta bli att undra över hur saker hade sett ut om min pappa inte hade kommit till Sverige? Eller om min farmor hade lämnat min farfar? Vad hade hänt om min mormor inte hade fått en hjärnblödning? Min mamma har tidigare sagt att hon inte tror att hon hade hamnat där hon gjorde om mormor hade varit frisk. Min mormor var min mammas förebild. Detta var en relativt kortfattad text mest för att ge er en inblick i hur allt startade och vad som ledde till att jag föddes. Jag är så tacksam för att ni läst och hoppas att ni kommer vilja läsa mer. Tack.