Kapitel 8: jag blev mamma som 8-åring

Min lillasyster som föddes abstinent efter mammas hårda missbruk fick stanna på Neonatal i några dagar och jag fick bo hos mina kusiner. Jag längtade varje dag tills de skulle komma hem. Och det gjorde de till slut.  Jag kunde sitta och hålla min lillasyster i all evighet. Hon var så liten, tyst och luktade otroligt gott. Mamma och hennes man hade återgått till heroinets vardag och jag minns att jag kände mig orolig. Orolig för min lillasyster, orolig för min mamma. Jag minns tydligt en natt när min syster vaknade för att äta. Mamma som missbrukade kunde inte amma henne så hon gick upp för att göra ersättning. Samtidigt passade hon och hennes man på att ta en spruta innan de gick och la sig igen.  Jag vaknade givetvis också och brukade sitta med lillasyster under tiden. Denna natten kändes mamma lite extra trött när hon satt med nappflaskan och jag märkte att min lillasyster gång på gång satte i halsen. Hjärtat åkte upp i halsgropen på mig varje gång hon började klökas och till slut kände jag i hela min kropp att jag måste göra något. Mamma som hade somnat av heroinets rus märkte ingenting när jag försiktigt lyfte min lillasyster ur hennes armar och började mata henne. Jag satt där på kanten av dubbelsängen, tyst med min lilla lillasyster i famnen och kände äntligen en lättnad över att hon inte skulle kvävas av maten. Jag minns hur jag vände mitt huvud gång på gång för att höra så att mamma fortfarande andades. Jag visste att om man tog för mycket heroin så kunde man dö. Jag var 8 år när jag den natten höll koll på min mammas och min lillasysters liv. Det var en lång natt.. Tidigt på morgonen vaknade jag av att min syster behövde byta blöja. Jag försökte väcka mamma för att säga att hon behehövde gå upp men fick ingen reaktion. För ett ögonblick blev jag stel i kroppen. Jag hade ju somnat, och kanske skulle mamma inte vakna igen. Men så till slut efter vad som kändes som en evighet så vände hon sig om i sängen och mumlade något. Hon var inte i skick att byta blöja så jag tog upp min lillasyster, la henne på mattan brevid sängen och bytte blöja. Jag hade fått hjälpa mamma några gånger tidigare och när man är barn till missbrukare iaktar man minsta lilla detalj i vad ens förälder gör, inklusive blöjbytte. Så trots mina små oerfarna händer lyckades jag byta på min syster som sen somnade om. Resten av dagarna svajade liksom de tidigare. Snart skulle jag åka hem till fosterfamiljen igen. Det var en enorm sorg att behöva åka ifrån min syster och min mamma. Jag var konstant orolig, orolig för deras överlevnad. Men också arg och avundsjuk över att inte jag fick stanna hos mamma. Utanpå alla känslor la det sig även ett lugn. Jag kunde pusta ut. Ansvaret låg inte på mig längre. I alla fall inte på några veckor…