Presentation/tankar.

Ah! Det här var så mycket svårare än jag tänkt mig.  Det blir lätt att man tvivlar på sig själv när man ska göra något utanför sin comfortzone but, there's no time like the present. Jag tänker att det gäller att ta vara på tiden och testa. Varför inte testa? Ni lär väl märka under tidens gång att jag är en rookie haha.Så. Nog om det.  Satte mig precis i soffan efter en lång och välbehövd dusch och tänkte att det kan vara dags för någon form av presentation. Jag har inte särskilt mycket bildmaterial och är för att vara ärlig rätt dålig på att komma ihåg att ta bilder så ni får ha lite tålamod även med det. Oh well. Jag heter Nicolina Holk som säkert är rätt underförstått, hah. Jag är 31 år gammal och bor i Malmö tillsammans med min pojkvän och vår son som snart är 3,5 år gammal. Vi väntar även son nr 2 som kommer i mitten på april och har dessutom nyligen flyttat in i vår nya lägenheten som vi renoverat. Livet är alltså rätt hektiskt för närvarande. Jag är extremt modeintresserad och försöker hänga med de flesta trender jag gillar, musik ligger mig även varmt om hjärtat och jag sjunger så fort jag får tillfälle. Är även lite av en Formel 1-nörd vilket kan verka rätt otippat men jag tycker att det är en så intressant och cool sport. Jag skulle väl säga att jag är en ganska sprallig och glad människa. Älskar människor! Jag älskar att gå ut, dansa, äta massor, fika och egentligen allt annat man inte fått göra under 2020. Jag tänker att ni lär märka vad jag är för person längs vägen. Det är sjukt svårt att beskriva sig själv haha.  Så. Anledningen till att jag ville börja blogga var nog att jag fick Niki, min son. När man är gravid och får barn upplever jag att  man börjar reflektera mycket över hur man vill vara som förälder. Jag började tänka väldigt mycket på hur min egen barndom hade varit. Vad jag hade varit med om och hur det har påverkat mig dels som barn men även i det vuxna livet. Och nu även som mamma. Min barndom var allt annat än trygg. Jag har vuxit upp i fosterhem stödfamiljer och på hem på grund av två missbrukande föräldrar. När jag fick min son blev det så tydligt att min egen barndom varit så hemsk och allt jag inte skulle vilja önska någon. Självklart har jag under min uppväxt förstått och känt att ingen ska behöva ha det så som jag haft det men när Niki kom kunde jag nästan se mig själv som barn i honom vilket gjorde allt mycket verkligare. Och jag vet att det finns så så många barn och ungdomar och även vuxna människor som gått igenom liknande upplevelser, som ibland känner sig lika ensamma som jag gör och som önskar att saker vore annorlunda. Därför, är det dags att börja prata om det. Det är dags att börja prata om hur det är att växa upp med missbrukande föräldrar. Det är dags att börja prata om hur man mår som fosterbarn. Det är bara dags att ta upp ämnet tycker jag. Vi pratar om så många viktiga ämnen men detta känns tyst. Så snälla, alla som läser, hjälp mig att sprida texterna så att fler kan känna sig mindre ensamma och kanske kanske kan det hjälpa någon på vägen.  Något jag också tänkt mycket på är året som gått. Skolor har varit stängda, man ska endast umgås med de närmsta i familjen, fritidsgårdar, simhallar och annat har hållit stängt. Jag har tänkt på alla de som behövt stanna hemma med sina missbrukande föräldrar eller behövt spendera sin tid i fosterhem och på olika typer av instutioner. Min största räddning många gånger var skolan och mina vänner. När jag var i skolan fick jag vara någon annan. Mina vänner (de bra som jag gick när jag blev äldre) tog hand om mig och fick mig alltid att må bättre.. Jag vet inte hur jag hade stått ut om det hade pågått en pandemi när jag var liten och ensam. Därför känns det ännu viktigare att lyfta det här ämnet.  Jag tänker att jag kommer mixa inläggen en del. Lite vardagsnöje och varma härliga saker blandat med inlägg om min barndom där jag väldigt ärligt kommer att ge en bild av hur det varit. Det känns som att en mix är bra för att inte det ska bli för mörkt och deppigt.  Nu ska jag hänga lite med min son innan han somnar sedan ska jag ta en kopp te och chilla.  P&K