Tom på energi.

Det är lättare sagt än gjort att få ner mina kapitel i skrift varje vecka. Idag finns det inte energi över till något annat än mina egna tankar..  Idag, påväg till specialistmödravården åkte jag förbi en polisbil som stod parkerad utanför beroendecentrum och utan förvarning knöt det sig i magen på mig och jag kände ångesten komma krypandes. Tankar om att det finns människor där inne som varit i samma sits som mina föräldrar och att de har närstående som varit i samma sits som jag får mig ibland att bli svimfärdig. Det blir som en brutal påminnelse om hur livet en gång sett ut och hur lätt det kan falla tillbaka igen. Den där barndomen jag ibland fantiserar ihop finns inte. Den har aldrig funnits. Vissa dagar är svårare än andra och idag är en sån dag. De kommer utan förvarning och de slår lika hårt varje gång. Men, imorgon är en ny dag, med en ny känsla och kanske, kanske är den lite lättare.  Var rädda om er. God natt.