När tar det slut?...

Hej på er! Det var ett bra tag sen jag gjort ett inlägg här men saken är den att saker och ting har förändrats ganska rejält i mitt liv. Året började för jävligt rent ut sagt. Mitt i de gråaste, tröttaste dagarna satt jag och funderade vart mitt ”ungdomsliv” hade tagit vägen? Och jag insåg att fan, det känns som jag har slösat på mitt liv på skit i flera års tid. Det kändes som om jag inte hade levt mitt liv till fullo när jag verkligen hade tid och kunde forma mitt liv..  Jag satt för några månader sen och skrev om Corona smittan. Jag hoppades på att den snart skulle försvinna och att mina nära & kära skulle ta sig igenom denna pandemi. Men så blev det inte. Den 22 maj gick en familjemedlem bort i Corona. Hon blev smittad på sjukhuset och sen dess har jag varit i princip helt stum. Varför skulle just vi av alla drabbas av detta vidriga virus när det fanns människor som inte brydde sig ett skit om sina äldre genom att dra på varenda fest och äta ute på varenda matställe?  Varför vi? Jag som bodde hos min bror och hans tjej i 2 veckors tid när jag var sjuk för att inte smitta mina föräldrar, mina föräldrar som spritar ALLT på deras företag och som gör allt för att inte bli smittade, min familj som försöker med allt just bara pågrund av att vi inte ville riskera att mista en familjemedlem i detta men det blev så ändå.. Detta är inget vi hade kunnat påverka då hon bodde en bit ifrån oss, men alla andra som var och som jobbade på sjukhuset då? Vad hade dem gjort för att inte sprida smittan vidare? Men vad hjälper det att vissa gör allt för att minska spridningen när det finns andra som inte bryr sig ett skit om det och som lever livet, som tror att det aldrig kommer hända någon i deras familj. Men jag ska berätta en sak, att det trodde inte vi heller. Vi trodde inte att just vi skulle behöva gå på en begravning för en så ung familjemedlem, vi trodde inte det. Men saken är den att det kan slå till hos vem som helst och det inte förens den dagen det gör det, som du inser att detta är verkligt.  Mitt i allt detta så hände det flera andra saker i mitt liv som inte ens är värda att nämna, utan för mig känns det bara som jag har slösat bort en alldeles för lång tid på fel saker och jag har prioriterat mitt liv helt fel. Ändå det har hänt så otroligt mycket just nu så måste jag säga att jag mår så himla bra i mig själv och jag börjar bli lycklig igen. Jag har så mycket att se fram emot och jag känner att nu har jag tiden till att lägga ner all fokus på mig själv för att jag ska lyckas så bra som möjligt i framtiden. Jag har gått ur detta starkare än någonsin och känner ändå en känsla av att allt kanske händer av en anledning. Idag sätter jag fokus på mig själv, jag lägger den mesta av min vakna tid på att kolla på mäklarprogram för att få en större inblick av det jag ska plugga till och vill jobba med. Jag lägger stor vikt på min träning och att starka mitt psyke även fast jag inte kan ta mig till gymmet. Jag lägger tid på att umgås med min familj och ta in varenda sekund, minut av att få ha dem i mitt liv. Jag mår som sagt bra nu och jag ser bara framåt och känner en känsla av frihet. Det är bara en själv som kan göra en lycklig och att kunna må bra. Det kommer komma många fler motgångar men också framgångar i livet och det enda man göra är att försöka ta sig an dem på bästa möjliga sätt.  Jag väljer själv hur jag ska skapa min framtid och vad för liv jag ska leva. Hoppas ni mår bra och har en underbar sommar, kram & NJUT!!!😍☀️