Question and no answer

Åh du satte ord på exakt vad jag känner. Vad läskigt, jag känner likadant.. Jag känner mig som en robot, går på föreläsningar, pluggar osv men mitt huvud är någon helt annan stans.. Vad ska man göra när man känner såhär?   Jag vet egentligen inte om det finns ett rätt svar på vad man ska göra. Alla klarar sig genom mörker på sitt egna sätt beroende på vad som passar sig själv bäst. För mig är det i alla fall så otroligt viktigt att börja med sig själv. Vad är det som tynger mig? Vad ska jag göra åt det? Vad är det som hindrar mig från att vara lycklig?   Jag vet att jag själv har så otroligt mycket som tynger mig, saker som har hänt som jag inte har bearbetat och saker som jag vill men inte uppnått på grund av rädsla. Och just dessa saker har jag inte berättat för någon vilket gör att ingen får en förklaring till mitt beteende. Detta gör i sin tur att man inte har någon som förstår och anpassar sig efter hur man egentligen mår, vad man egentligen vill. Och detta kan då göra att allt blir ännu svårare då alla omedvetet jobbar mot en och ingen som står med en. Kanske borde man lätta på hjärtat för någon? Kanske ska man sluta förtränga saker som hänt och saker som man känner?   Fortsätter jag hamnar jag utanför ämnet. Men det beror just på att jag inte kan ge ett svar, det finns inget svar. Bara reflektioner.