Dags för efterrätt - mat del 3.

Jag har inte riktigt kommit in på ämnet desserter och sötsaker än så nu är det dags. Det har hänt ganska mycket inom detta område men många traditioner lever kvar. När jag var liten brukade restaurangerna erbjuda tre olika desserter. Det var frukt, glass eller framför allt nationaldesserten "Flan" (brylépudding). Denna säljs fortfarande i parti och minut i mataffärerna. Har man tur gör restaurangen en egen men ganska ofta serveras fortfarande en fabriksproducerad variant på en tallrik. Numera finns emellertid lite andra varianter på aluminiumförpackade efterrätter. "Arroz con leche" är mycket populär (sötad kall risgrynsgröt) men det finns också t ex chokladmousse, nougatpudding eller cheesecake. Häromdagen när vi var inne på en krog inne i Málaga och beställde in dagens meny fick vi oss ett gott skratt när det var dags för efterrätten. En stressad (varför vet vi inte för det var inte mycket folk) servitör langade fram den här tallriken (se bild nedan) på vårt bord och sprang iväg. Kändes lite extremt men ändå inte... på något sätt. Menyn var kass från början till slut kan man säga så vi skrämde t o m iväg några gäster som var påväg att sätta sig. Dit går vi inte igen. När det gäller glass har jag två roliga minnen som jag tänkte berätta om. Vi var på säljkonferens på Gran Canaria och ute på en stor middag. Eftersom jag talar spanska var det ganska många som tydde sig till mig och jag höll lite ordning på beställningarna. När det var dags för dessert (och huset erbjöd alltså alternativen ovan: flan, frukt eller glass) ville en av kollegorna ha glass. Då frågade jag honom. "Vilken sort vill du ha, vanilj, jordgubb eller choklad?" "Eh... hur vet du vilka sorter de har?" undrade kollegan. "Därför att de alltid bara har de sorterna" svarade jag som att det var den mest självklara sak i världen. Han såg förvånad ut men bestämde sig för choklad. Så kom kyparen och frågade vad vi ville ha för dessert. "Han vill ha glass" svarade jag och pekade på kollegan. "Vilken smak", undrade kyparen, "vanilj, jordgubb eller choklad...?" Mitt andra minne är när jag reste med tre spanjorer i USA 1982. Vi var i New York och traskade in på glassmeckat Baskin N Robins som hade 31 sagolika glassmaker. Min vän beställde en glass och när han kom ut frågade jag vad han valt. "Vanilj" svarade han. Qué?? svarade jag. Du skämtar? Nejdå, varför ändra på ett beprövat koncept? Han tyckte den var jättegod och bad mig smaka. Jag märkte direkt att det inte alls var vanilj utan banan, vilket jag påpekade. För den som kan spanska vet ni att spanjorer uttalar b och v likadant, ofta mer som ett b och det var precis det som hade hänt. "Ja men jag sa ju Banilla"... svarade min vän. Ja stackarn fick prova något nytt.  Men glassutbudet har verkligen utvecklats. Turisterna har infört glass i stora lass i Spanien. Det är inte ovanligt att spanjoren går ut efter middagen på promenad och beger sig till någon glassbar. Isglassdrinkar är också vanligt, framför allt "blanco y negro" (vit och svart) som är krossad iskaffe med jättesöt vispad grädde. Gott men lite för sött för mig. Det finns dock fortfarande en stor skillnad i glasskonsumtionen mellan turister och spanjorer. Spanjorer äter glass på sommaren (tidigast juni-ev september). Absolut inte på vintern som är resten av månaderna oavsett vad temperaturen säger. Man kan nämligen bli jättesjuk om man äter glass på vintern. Som en parentes kan jag nämna att detta förbud också råder om man är förkyld eller typ harklar sig lite lätt. Därför ber spanjorer ofta om dryck som är "del tiempo" (rumstempererad) när någon form av bassilusk är på besök. Mina vänner blir helt chockade och skakar på huvudet när de har sett oss ge glass till våra barn när de t ex har haft ont i halsen. "Tokiga svenskar..."  I Malaga finns många härliga glasställen idag men om Malagabon får välja går de till Casa Mira. Denna inrättning har funnits mitt på den stora huvudgatan i staden sedan urminnes tider men det intressanta med den är att om man inte vet att de säljer glass kommer man inte gå dit. De har gömt alla indikationer på att glassförsäljning förekommer bakom jättehöga stora diskar som alla går i brunt. På väggarna kan man visserligen se smakerna och storlekarna men det gör man inte om man inte går in i butiken och den är som sagt inte direkt lockande. Att spanjorer överlag är urdåliga på marknadsföring är ganska känt men Casa Mira tar priset. Följaktligen är det nästan bara lokalbefolkning som hittar dit. Något som också hängt kvar under alla år på denna inrättning är att oavsett om man beställer en liten eller en stor glass är det bara struten som blir större. Den största är nästan groteskt stor och så ligger det en liten liten kula högst upp. Typ. Men jag lärde mig efter att tag att man faktiskt kan beställa två kulor... :D Eftersom spanjorer i princip inte äter glass "på vintern" byter Casa Mira skepnad och säljer andra godsaker istället t ex olika nougater som det finns en uppsjö varianter av, choklad och lite annat smått och gott (se bild). Smart sätt att hålla igång kommersen! Jag sparade min favorit till sist. Frukten. Sagolik frukt och ett brett utbud som självfallet varierar efter säsong men oj vilken kvalité. Jag älskar enkelheten i att t ex kunna beställa en skiva melon som alltid serveras iskall om jag ska ha ha något efter maten. Dock är det sällsynt med färsk fruktsallad på menyerna som egentligen vore enkelt att fixa med allt detta fantastiska utbud. Fruktjuicebarer har äntligen börjat poppa upp men de satt långt inne.  Ett fruktminne som jag har är när jag var med tre svenska vänner i Malaga och vi gick förbi en baskisk (som är kända för sin fantastiska mat) restaurang. Det var dessutom 7 juli som är San Fermín - den dag tjurrusningarna startar i Pamplona och därför erbjöd restaurangen en i deras tycke fantastiskt prisvärd avsmakningsmeny. Baskerna har gjort bättre ifrån sig i min värld än de gjorde denna kväll men kyparen var hysteriskt rolig. Han var så exalterad över att ha utlänningar där en dag som denna och serverade stolt och liksom bugade mellan de olika rätterna av denna avsmakningsmeny som för övrigt bestod av ganska mycket burkmat. När det väl var dags för dessert tittade min vän på menyn och beställde  "apelsin" och han vek sig av skratt när han fick in en apelsin och en kniv på en tallrik. Just då fattade jag inte riktigt varför han blev förvånad, men han menade att han förväntat sig en apelsindessert... Och det kan man kanske förstå.. Oj vad vi skrattade! Det är alltså inte så vanligt att man i det spanska hushållet gör desserter själv. I Sverige tycker vi kanske att det är fusk att servera köpetårta men här är det precis tvärtom. Är det inte tårta är det som jag nämnde tidigare gärna små urgulliga minibakelser på en stor kartongbricka. Ser mycket smarrigt och pampigt ut. Det finns alltså ingen tradition och vana att baka och har man ingen ugn, som många alltså inte har, så är det så klart ännu svårare. Jag har för övrigt sedan årtionden tillbaka försett mina vänner med kanelbullar och de är oerhört populära. Några vänner har ibland fått vara med när jag bakar och det har verkligen noll koll och tycker allt är jättemärkligt och väldigt komplicerat, vilket inte är så konstigt när man aldrig gjort det. En spanjor har sällan sett en deg jäsa t ex, och det är ju egentligen ett väldigt intressant och spektakulärt kemiexperiment att få uppleva irl. Nä att göra bakverk hemma hör inte till vanligheterna. Men man klarar sig ändå eftersom bagerierna alltid är öppna, även när allt annat är stängt. I ur och skur är det bagerier och tobaksaffärer som kämpar på (även om de senare inte riktigt att samma glansperiod som för 20-30 år sedan). När mina spanska vänner delar recept på Facebook medföljer därför oftast en instruktionsvideo och det kan det låta ungefär så här: Smält 100 g Nutella i mikron. Blanda med 10 krossade Mariekex och en brylépudding. Ställ i kylen i minst 30 minuter innan servering. Njut! Överdriver liiite kanske men inte mycket.  Men det är så bra med byteshandel. Jag skänker ett gäng kanelbullar till "the girl next door" och får wifi och 2 kg sagolika megatomater från hennes pappas gård tillbaka. Jag tror det är dags för mig att baka bullar igen.... Ta den dessert du vill ha! Exempel på glassutbud på Casa Mira Casa Mira "i vinterskrud" En apelsin! Några av grannens smarriga tomater.  Plötsligt händer det! En dessert vi fick häromdagen på en lokal krog. Chokladfondant med glass och dulce de leche! Vi kommer tillbaka!