Mera mat del 2

När jag var liten minns jag att jag kom hem till mina kompisar vid 10-tiden och redan då stod tryckkokaren och snurrade förrätten (grytan eller soppan). Det luktade inte gott – vitlök, gröna bönor eller ungefär som när man kokar blomkål... fast det tror jag inte det var i grytan. Där stod den och pyste fram till 14-tiden och under hela förmiddagen förbereddes dessutom ett antal andra anrättningar, dvs själva huvudrätterna. Det var inte ovanligt att maken fick fisk, ena sonen omelett, dottern kött och husmor själv, hon som lagade maten, tog det som blev över. Inte konstigt att husmor och hennes gamla mamma som ofta också var med fick sätta igång i god för att hinna med allt. Allt sköljdes ner under tystnad och massor av bröd. Tystnad eftersom man under hela måltiden tittade på TV - nyheter, tjurfäktning och dagens långfilm och till sist somnade man i soffan. Men jag kanske ska tala i presens. Så här är det fortfarande väldigt ofta även om könsfördelningen vad gäller själva matlagningen har justerats en hel del och den nya generationen lär göra en hel del förenklingar.  Bl a använder man numera köpt majonnäs eftersom hälsomyndigheterna förbjöd hemmagjord majonnäs under sommarmånaderna på krogen då alltför många insjuknade i salmonella, och i Malaga är det ju ganska ofta sommar... Jag kommer nu osökt in på ämnet majonnäs för det används mycket. Grädde, crème fraîche och andra laktosbaserade "sås-produkter" är ovanligt. Således serveras majonnäs som den är eller i form av aioli eller i något annat som man kan blanda med majonnäs. En nationalförrätt som spanjorerna älskar är "ensaladilla rusa" (rysk sallad) som jag nämnt förut. Det är majonnäs blandat med färdigköpta frysgrönsaker i perfekta fyrkanter, kokt potatis (om det inte redan ingår i frysgrönsakerna), tonfisk, hårdkokt ägg och salt. Påminner om legymsallad men utan frukt. Även om man tycker detta är gott skulle jag tycka det var svårt att äta detta varje dag eller åtminstone varannan som de nog faktiskt gör. Men varför inte som en "starter" så där, tapas.  Tapas ja. Vad är det? Det kommer egentligen av ordet "tapar" som betyder "täppa till", "täcka över". Och det är det man gör, täpper till det mest akuta hungerhålet. För att citera en av följarna av denna blogg skrev hon så här "Var ÄR alla coola tapasrestauranger med smarriga smårätter? Minns en restaurang i Barcelona, som var högt rankad i guideboken (ja, jag vet) och dit det var lång kö. Grillad kyckling och strips. Ja, just det, bara." Jag vet inte hur många gånger jag upplevt precis den här känslan när mina svenska vänner får något lyriskt, immigt i blicken och säger, "Vi vill ha tapas!" Min erfarenhet är att det ofta blir sisådär-resultat, men andra kanske har mer tur.  Tapas består ofta av skivad Serranoskinka på ett fat, eller chorizo, annat kallskuret eller manchego-ost. Jättegott och okomplicerat. Lite rysk sallad, några oliver eller en bit spansk potatisomelett på det så är man hemma. Inte jättemånga wow, man har sett det förut men visst är det helt ok och t o m jättegott om man inte åt det igår också. En annan mycket populär anrättning är croquetas, kroketter - friterade bollar som kan vara gjorda på allt möjligt, t ex fisk, skinka, grönsaker och bland en blandning av detta. Favoriten verkar vara croquetas de puchero som är en slags gryta på kikärtor, kött, potatis och morötter. D v s man kan t ex göra croquetas på det som blir över. Då mixar man pucheron och blandar med typ vitsås och sedan friterar man det. Det kan absolut bli gott och frasigt men min erfarenhet är att det dessvärre ofta är degigt och smaklöst. Men det börjar komma en hel del nymodigheter i matkulturen även i denna lilla avkrok utanför Málaga. Hummus, tex mex, sushi, wok och poké bowl som är den senaste nymodigheten. Känns kul att kunna variera tycker jag men många av mina spanska vänner håller fast vid traditionen och tycker mycket av detta är konstigt. Men rebell som jag är, ibland, fortsätter jag att försöka ;)Innan vi lämnar ämnet tapasämnet känns det viktigt att nämna hur man kan nå tapasnirvana. Åk till Baskien, som alltså gränsar till Frankrike och det märks. Deras sagolika gastronomi är ett kapitel för sig och inte minst deras tapas som är rejäla bitar som kallas för pintxos. Oj oj, gudomliga anrättningar där kreativiteten och smakerna flödar och gör piruetter i gomen. Tyvärr är man mätt efter två stycken men då kan man åtminstone längta till nästa måltid. Vad får man på fest då? Jaaa, ska vi dra det igen? Rysk sallad, spansk potatisomelett, kallskuret som ovan och manchego-ost. Ev en mixed sallad (inklusive tonfisk) som jag skrev om i förra bloggen. Massor av chips, oliver OCH trekants-mackor gjorda på en trist variant av vitt, svampigt, helt osmakligt bröd. Helst med kanterna bortskurna så det blir ännu lättare att svälja. Emellan brödskivorna ligger EN skiva ost, eller (obs inte och) EN skiva skinka eller grönsaker i majonnäs. Med lite tur får man även minibaguetter med samma fyllningar. Till dessert brukar man väldigt ofta gå till ett konditori och inhandla en jättebricka med små supergulliga mini-bakelser. Om jag säger att de som blir över står framme i rumstemperatur och konsumeras friskt 2-3 dagar senare så kanske ni får en bild av vad som ingår i dessa bakelser. Men de funkar - sött, torrt, gott...eventuellt och väldigt väldigt tjusiga! När jag var tonåring och som mest festbenägen minns jag att snacket som gick innan en tillställning kunde vara ungefär "Undrar hur Pepes mammas omelett är" eller "Har du provat Marias mammas ryska sallad, hur är den?" (för det var ju som sagt alltid  mammorna som lagade maten). M a o visste man helt säkert vad man skulle få för mat på varje partaj. Jag skämtar inte. En dag när det var dags för mig att ordna en fest bestämde jag mig för att chocka festdeltagarna med något helt nytt. Jag lagade svenska köttbullar halva dagen och ställde stolt fram dessa på buffébordet. Ingen rörde dem, utom min amerikanske kusin. Några frågade dock vad det var för något konstigt som stod på bordet. När jag sa att det var köttbullar svarade de, "Men dem ska man ju ha i sås!"  Ja just det, för det finns en spansk rätt som heter "albóndigas en salsa" = köttbullar i sås. Såsen missade jag helt så vi fick äta köttbullar själva i flera dagar.   Nu tänker jag faktiskt på våra egna svenska traditioner med sillen, potatisen och nubben på samtliga högtider. Vi kanske också är lite tjatiga ibland... eller vad säger ni? Ensaladilla rusa - Rysk sallad Avancerad mixed sallad Vegetariska trekants-mackor Mumsigt kallskuret Croquetas och andalusisk puchero