Påsken - på riktigt

Ännu en gång tittar jag på Johan Glans underbara, på-pricken-beskrivning av hur svenskar firar påsk. (https://www.youtube.com/watch?...) Jag skrattar så tårarna rinner varje gång. Det är så himla knäppt alltihop. Hur gick det till? Vem kom kom på allt underligt men påskägg, kycklingar, Blåkulla och påskris med kulörta fjädrar. PRECIS som han återger denna svenska tradition har jag känt i många många år. Var är logiken? När mina spanska vänner frågar hur vi gör i Sverige, vågar jag knappt berätta. Jag skäms faktiskt. Jo så är det. Det känns pinsamt patetiskt när man betänker hur det historiska och religiösa arvet förvaltas in i minsta detalj i Spanien, år ut och år in. Jo för det finns som bekant en religiös bakgrund till varför vi firar påsk egentligen och ska man klara provet i religionskunskap kan det vara en bra idé att ta sig ner hit och få historien förklarad för sig av en spanjor, religiös eller inte, vad som hände med Jesus måndag - söndag under påskveckan. En annan ganska viktig parentes är att vi i Sverige verkar ha glömt vilken vecka påsken är. Skolorna tar ledigt "fel" vecka. Hallå, helt förkastligt!? Påskveckan är inte den som som börjar med Annandag Påsk. Det är veckan innan, den med Skärtorsdagen och Långfredagen, som är den "riktiga" påsken.   Nä rätt ska vara rätt. Nu ska jag försöka beskriva lite kort vad som händer i Málaga under påskveckan men det är lika bra att säga det nu, det är som att beskriva en fest. Ganska omöjligt. Det måste upplevas för att man på riktigt ska förstå hur det känns i hela kroppen. Man behöver inte vara religiös för att förstå solkustens stolthet över denna företeelse och det med all rätt. Det bästa är så klart att ha med sig någon processionsälskande (alla är inte det ska jag också säga) Málagabo som kan berätta vad som händer eftersom det vimlar av intressanta anekdoter och infallsvinklar som en utomstående inte alls kan förstå. Ju mer jag lär mig desto mer inbiten blir jag, så är det.  Jag skrev lite i somras i bloggen "Påskprocessionen som kom av sig" och jag kopierar här in ingressen eftersom jag inte kan komma på någon bättre.  De magiska påskprocessionerna har sitt ursprung redan 1497 när Málaga återerövrades från morerna. Då började man att iscensätta episoder från Jesu död och lidande och sedan har det utvecklats successivt till vad det är idag. Jag hittade denna ljuvliga beskrivning skriven 2010 av Nacho Mata som jag här citerar: ”Gatorna vibrerar. Mullrar. Av trampande fötter tyngda av tronerna med Jesus och Maria. Av trumvirvlar och blåsorkestrar. Skenet är det av tusentals stearinljus. Lätt disigt av de många rökelsekaren som svängs av händer. Fram och tillbaka. Det är något rytmiskt över alltihop. Semana Santa i Málaga är på samma gång ett skådespel, en fest, en religiös högtid av stora mått… Och inte minst pågår febril aktivitet hos de 38 religiösa brödraskap, så kallade ’cofradías’, som genomför påskprocessionerna i Málaga. De flesta byar och städer i Spanien firar Semana Santa genom att visa upp kyrkans Kristus- och Mariafigurer, uppburna på vackra troner, under en långsam vandring genom samhället. Semana Santa i Málaga är en av de mesta kända i Spanien.”   På Palmsöndagen drar detta maffiga "skådespel" igång och fortsätter till söndagen därpå, med en dags uppehåll, lördagen, påskafton för då är Jesus död. Men på söndagen uppstår han igen så därför avslutas Semana Santa med en liten avslutningsprocession på påskdagen. Summa summarum är det (om jag räknat sätt) 84 troner, uppdelat på 6 dagar som bärs runt genom gator och torg under denna vecka. De allra flesta processioner består av 2 troner, 1 av Jesus och en av Maria. Alla har olika namn; la Paloma, Esperanza, el Amor, etc och kommer från Malagas olika kyrkor, varifrån de utgår på eftermiddagen/kvällen för att sedan komma tillbaka ofta flera timmar efter midnatt. Det är låååånga förberedelser innan dessa helgon ska ut och lufta sig på stan. De ska putsas, fejas och smyckas med blommor, blad och massor av ljus. Ju mer desto bättre. Processionstågen synkas sedan tidsmässigt så att de på den "officiella delen", d v s de 2 stora huvudgatorna i Málaga ska vandra i en strida ström utan uppehåll. De brödraskap som kommer för sent får höga böter så det vill man inte råka ut för. Tronerna bärs upp på axlarna av framför allt män, men i år har jag faktiskt sett flera kvinnor. Det brukar röra sig om ca 250 stycken beroende på hur stor och tung den är. Det krävs en hel del träning för att alla ska gå i rätt takt, bakåt och framåt och ibland i sidled. Man imponeras framför allt när de ska svänga runt i kurvor och med ytterst liten marginal byta riktning och ibland snurra runt 180 grader. På vissa platser, framför allt framför VIP-läktaren, där t ex borgmästaren och andra kändisar har lyckat att ha fått en sittplats, gör tåget special-manövrar för att imponera ännu mer.  T ex kan man vända på Jesusfiguren, som alltså går först, för att han ska, "vaggas" i en stilla mjuka takt ansikte mot ansikte mot madonnan som då rör sig på samma takt. De hundratals bärarna av tronen måste alltså SAMTIDIGT sätta vikten på högerfot, vänsterfot, ibland framåt och bakåt. Hur exakt de ska röra sig kommuniceras via en klocka som den som går längst fram slår på. Har man dessutom riktig tur får man även se tronen lyftas upp "a pulso", det vill säga med raka armar så att den kommer så högt upp som möjligt. Detta är självfallet den ultimata kraftansträngningen för bärarna så när detta sker når jublet och applåderna inga gränser. Ofta ackompanjeras ett sådant här klimax av en s k "saeta". En sångare står i något fönster eller på en balkong och sjunger ut något som kan låter som en utdragen klagosång. Det liknar flamenco när den är som tyngst och djupast. Texten, som brukar bestå av en eller två meningar med milslånga vokal-wailningar utan andning, är en hyllning och tacksägelse till det helgon man sjunger till. På bilderna kan ni se hur tronerna kan se hur det ser ut och även att det är stora pjäser det handlar om. De är verkligen gigantiska.  För att tåget ska kunna hålla igång i ca 10 timmar per dag som det kan handla om måste man "fylla ut" dem med lite annat. Militärer, fallskärmshoppare, poliser, orkestrar, kvinnor i mantilj (har ännu inte sett en man här...) och de mycket populära främlingslegionärerna som alltid gör en bejublad uppvisning när de springer, nästan dansar ibland robotliknande, smiskar sig själva på låren och kastar gevär mellan sig. Framför allt är det dock så kallade Nazarenos som står för den största "utfyllnaden". Många svenskar som ser tågen första gången förfasas över att det är en massa Ku Klux Klan figurer i processionen och så är det alltså inte. Nazarenos (nasaréer) har sitt urspung från inkvisitionen på 1400- talet. De ska ursprungligen symbolisera troende botgörare som späker sig för Jesu lidande skull. Idag är det lite si och så med "troendet" men visst är det tufft att gå långa många timmar med en tung och trång strut på huvudet och dessutom bära på ett ljus/spira/bibel eller annat konstverk från helgonets kyrka.  Efter ett antal timmar (från 4 -13 beroende på vilken procession) i den långsamma vandringen börjar de flesta se ganska lidande och krokiga ut men det är just det som är själva poängen. Dagen efter är det många axlar med blåmärken och ömma tår som vankas. Längs många gator finns stolar i långa rader uppställda. Har man kontakter, pengar och kanske lite tur kan man köpa sig en stol eller åtta så att det räcker till hela familjen. Sedan sitter man här söndag till söndag från ca 15-16 till tidig morgontimma kl 01.00-03.00, beroende på vilken dag, pratar med grannar, äter picknick, fotograferar och äter lite till. Ibland lånas platserna ut till andra och så turas man om  under kvällen. En annan variant är att sälja dem (just detta år, inte för evigt) i andra, tredje och fjärde hand. Platserna brukar gå i arv så har man inte hittat någon än är det ganska kört.  Tjusningen för många är dock att söka sig runt i staden och få se så många troner som möjligt ur olika vinklar och på olika gator utan att behöva sitta stilla hela kvällen på en stol. Nuförtiden finns det diverse appar som noggrant beskriver var alla olika troner befinner sig "just nu" och alla andra detaljer som man kan tänkas behöva, såsom hur långt släp madonnan har, vem som har skulpterat Jesusfiguren och att man bytt ut ljushållarna detta år.  Ja det var lite kort... förhoppningsvis ger bilderna mer info, men det är verkligen en fantastisk upplevelse. Varje år blir det mer och mer organiserat dessutom och det är som jag nämnt tidigare inte spanjorers bästa gren men de har å andra sidan fått träna i några år. Mina vänner berättar att förberedelsearbetet inför nästa påsk börjar på måndag... En av madonnorna på huvudgatan. Den här heter "Den sista måltiden" och kan ses på Skärtorsdagen. På den här bilden har bärarna paus. Dags för en karamell, vatten eller om de har tur en macka.  Det gäller att starta tidigt om man vill få en av de mer prestigefyllda platserna i tåget. Ju fler år man varit med i ett specifikt brödraskap desto större chans är det att man senare i livet får en mer framträdande och synlig plats. Självklart måste man betala också. Varje år. I år har vi glädjande nog sett rullstolar, blinda med blindhundar, kvinnor som bär troner och är ledare över grupper med män.  I år har jag imponerats av musiken. Den är ofta riktigt vacker. Förr i tiden var det mest väldigt falskt oljud.... Här är den av de mest kända "El Rocio" och kallas också för la novia de Málaga (Malagas brud). Alltid i helvitt. Här har tåget stannat av och vänt hela tronen tvärs över gatan för att på så sätt stå mittemot en annan tron som står parkerad i sitt "bo" (varifrån kortet är taget). Under vacker musik med pukor och trumpeter förs sedan "Bruden" fram och tillbaka i en speciell takt vilket betyder att de hälsar på varandra. Det är en högtidligt moment och alla jublar och applåderar! Andningspaus. Tåget stannar många många många gånger så alla får pusta ut och villa sin axlar.  Kvinnor med mantilj har också hängt med sedan urminnes tider. Tidigare var det den enda platsen en kvinna kunde få i tåget men det har tack och lov ändrats. Beundrar dessa kvinnor som måste gå så här i 6-12 timmar beroende vilken procession de ansluter sig till. Är det kallt fryser de så in i norden kan jag säga. Och högklackade skor är självfallet ett måste i denna utstyrsel. Låter inte som något jag själv skulle vilja prova... Som tidigare nämnts är det många andra yrkeskategorier som ingår i tåget och alla möjliga åldrar. Förutom att jag i år även sett ganska många kvinnor i de typisk "manliga" kategorierna har jag även sett flera i rullstol och andra handikappade och t o m en och annan blindhund.  Många gator är kantade av stolar i flera rader. Har man kontakter, pengar och kanske lite tur kan man köpa sig en stol eller åtta så att det räcker till hela familjen. Sedan sitter man här söndag till fredag från ca 15-16 till tidig morgontimma kl 01.00-03.00, beroende på vilken dag, pratar med grannar, äter picknick, fotograferar och äter lite till. Ibland lånas platserna ut till andra och så turas man om  under kvällen. En annan variant är att sälja dem (just detta år, inte för evigt) i andra, tredje och fjärde hand. Platserna brukar gå i arv så har man inte hittat någon nu är det ganska kört.  Det blir många timmar så alla orkar inte riktigt med. Då får man underhålla sig själv så gott det går men det brukar inte vara något problem. Mamma, pappa, faster och hans moster har MASSOR med mat, godis, kakor och dricka som ska räcka till hela familjen och alla som sitter runt omkring.  En populär sysselsättning bland unga är att göra en så stor vaxboll som möjligt. Alla tusentals "nazarenos" bär ljus i olika färger och barnen sträcker fram sin boll och samlar på sig så mycket de kan under veckan. Det gäller att ligga i om man ska ha någon chans att vinna denna tävling.