Spanska bröllop

                                                                                         DEL 1. Nu gnuggar jag händerna för det här är ett favoritämne som jag nog kan skriva en magisteruppsats om. Jag har nämligen varit på väääldigt många fler spanska bröllop än svenska. Faktum är att spanska bröllop var det enda jag kände till fram tills jag var ungefär 25 då jag för första gången fick uppleva en svensk variant. Jag var 10-11 år när jag fick följa med några spanska vänner på ”mitt första bröllop". Det var en kusin till dem som skulle gifta sig. Kusinen i fråga kände jag knappt men jag tror att de tyckte att det var exotiskt att ha med en liten svensk tjej på sin högtidsdag men det är också en del av skillnaden. Alla som man någonsin har träffat får komma, eller åtminstone nästan. Nära, kära och fasters mosters granne, och… I alla fall till vigselakten i kyrkan… Ja för det är två väldigt skilda delar här – själva vigselakten i kyrkan och festen - som jag återkommer till.  Men först måste man klä upp sig. Och nu menar jag verkligen klä upp sig till tänderna. Att delta på ett bröllop som gäst kräver lång förberedelse. Man kan ju inte ha klänningen som man hade på förra bröllopen som förmodligen hölls för bara några veckor sedan. Har man absolut inte råd att köpa en ny får man åtminstone uppdatera sina accessoarer – skor med självklart jättehöga klackar, väska, handskar, blommor i håret, sjalar etc. Självklart går man till frissan på morgonen och flätar, knutar, lockar och/eller snurrar värsta nobelfestlooken. Sedan träffas en del tjejgrupper och hjälps åt att styla sig tillsammans. Det blir ju lite roligare då. Det är nog inte för intet som det finns ett uttryck på spanska som används när man vill ge någon en komplimang. ”Qué guapa (eller guapo om det är en man) estás. Te vas de boda?” Vilket betyder ”Wow vad snygg du är, ska du på bröllop?”. När man är klar med utstyrseln är det dags att bege sig till kyrkan, om man nu har bestämt sig för att anstränga sig att gå dit. Detta är inte en självklarhet och har man varit där några gånger förstår man varför.  1. Oftast får inte alla gäster plats i kyrkan.  2. För det mesta är det som vilken annan mässa som helst förutom att det råkar finnas ett brudpar längst fram. Det där att alla sitter ner tills brudparet kommer in är inte alls någon regel. Ibland dyker brudparet upp innan vigselakten och hälsar (alltid två kindpussar) på gästerna som står utanför och pratar.  Efter en stund bestämmer man sig för att nu ska vi väl ändå sätta igång. Då går några gäster in, sedan kommer brudparet och sedan lite gäster till. Några barn springer omkring och leker och ja… lite oordning skulle vi kanske tycka att det är och absolut inte den där andäktiga tystnaden vi är vana vid när brudparet skrider in. Nej nej, man kommenterar, i alla bänkrader… (ni fattar sorlet) brudens kläder, vems barn de urgulliga brudnäbbarna tillhör, den tjusiga hatten som ”la Madrina” bär (brudgummens moder som också följer med liksom brudens far ”el Padrino” som ibland även för bruden till altaret). På ett bröllop jag var på för några år sedan minns jag att jag möttes av en märklig massiv ljudvägg så fort vi steg in i kyrkan. Det var typ 30-40 tanter sittandes i bänkraderna som intensivt slog med sina tjusiga, färgglada solfjädrar mot barmen. Ljudet var nästan öronbedövande och oerhört märkligt i mina öron. Nog för att det var varmt men hallå…??  3. Följaktligen hör man inte ett jota av vad prästen säger så det blir någon slag intim ceremoni längst fram med närmast berörda och för gästerna blir det mer som en seg stumfilm med ”fel” ljud… om ni fattar. Ja det här räcker väl som anledning att inte orka vara med på själva vigseln i kyrkan. På riktigt är det så att när gästerna planerar inför ett bröllop så scannar man av bland gästerna vilka som tänker gå till kyrkan och vilka som inte… och så fattar man sitt eget beslut, ofta utifrån vad andra gör. Vad händer sedan då, efter vigseln i kyrkan? De flesta bröllop jag har varit på har skett på eftermiddagen, dvs 18-tiden. Ceremonin tar kanske 30-40 minuter och sedan går brudparet ut och gästerna likaså. Man gratulerar, pussas och kramas som vanligt och sedan är det brukligt att gästerna tar sig till någon närliggande bar för att inta en drink och lite tapas. Själva festföremålet, brudparet, ska iväg och fotograferas i någon studio eller till någon tjusig fontän, morisk borg eller blomsterbuske. Ibland ska de även besöka en eller flera kära gamla släktingar som inte har möjlighet att närvara denna högtidsdag. Efter ett tag, 2-3 timmar, beger sig gästerna iväg till själva festen och i bästa fall dröjer det inte alltför länge innan brudparet dyker upp. På ett bröllop jag var anlände festföremålen inte förrän 23.30 (!) Då var alla gästerna extremt hungriga kan jag berätta. Och jag var redo att gå och lägga mig…. Hur som haver.  På middagen är det som jag redan nämnt mycket fler gäster än i kyrkan. Jag har bara varit på ett bröllop som hade en liten variant av bordsplacering utan istället sätter sig folk tillsammans med dem de redan känner. Sedan äter och dricker man i flera timmar. Många rätter. Mycket dricka. Det är sällsynt med avbrott under själva festmåltiden förutom att brudens far brukar skåla för brudparet och det går fort. Sånger, tal eller uppträdanden har jag aldrig hört. Däremot någon enstaka gång efter middagen och en gång visades för de som ville en powerpoint-presentation om brudparets liv. I mina ögon är en bröllopsfest lite som en fest som alla andra men med extremt mycket tjusigare kläder och mer avancerad mat.  Framåt småtimmarna går brudparet och byter om och sedan är det inte ovanligt att det tar med sina närmaste vänner och drar iväg på diskotek. Vid det här laget har jag kroknat för länge sedan så jag har aldrig orkat följa med. Det senaste bröllopet jag var på i höstas var dock lite annorlunda (lite mer som svenska) men det berodde troligtvis mycket på att brudgummen och hälften av gästerna var av brittisk härkomst. Som med mycket annat så internationaliseras vi alla och saker och ting förändras. I år är t ex första gången jag sett möhippor som påminner om våra där blivande brud- eller brudgum kidnappas och "utsätts" för diverse bus. Och 2022 kan jag tillägga att det blivit väldigt vanligt. Tidigare gick tjejer bara ut på en bar och tog några drinkar och killarna gjorde också det men de fick dessutom gå på porrklubb. Men som sagt. Tiderna förändras och nu var det 6 år sedan jag var på bröllop så jag längtar till ett nytt så jag kan får uppdatera bloggen igen :) Utanför kyrkan. Brudparet åker iväg några timmar... Bröllopsgästerna tar paus och diskuterar "Vad ska vi göra nu?" Bröllopsgästerna på väg till drink eller tapasbar...?