Bär dina finnar med stolthet

Jag minns inte när jag började på finnar i ansiktet, det känns som om jag vaknade en morgon och tittade mig i spegeln och istället för min vanliga panna så hade någon klistrat fast en glansig prickig korv. Något som har legat på Lidl i tusen år för att den till och med är för motbjudande att vidröra. Lilla tweenie-jag var iallafall glad över att de stannade i pannan men nu 4 år senare så ser det ut som om original-casten i tv-serien om min panna har byts ut till fler och sämre finnar, lite som i de sista säsongerna av Skins. Det är inte lika bra som det brukar vara och det är rent utsagt tråkigt att se på kvällen innan man lägger sig. Men jag överlever. Ibland så tittar jag på min spegelreflektion och säger med en dramatisk och tragisk ton ”när kommer min kära gamla panna återkomma från kriget?”, dels för att jag gillar att känna mig som om jag spelar kvinnobirollen i en gammal krigsfilm, och dels för att jag hellre skrattar än gråter. Jag har iallafall en familj som älskar mig, säger jag sedan, men det blir tvek på den när jag sätter mig vid matbordet och min pappa tar upp min lugg och säger att min panna ser ut som en ful krigszon och att vi borde ringa en läkare efter middagen. Det är otroligt, för vuxna verkar vara rädda för finnar. Lite äcklade till och med. De kanske är avundsjuka för att de är gamla och inser att den epoken i deras liv är över. Epoken där man har roligt, har saker kvar att uppleva i livet och förhoppningsvis slipper betala räkningar. Det enda som de har kvar är åldersfläckar, ont i höften och motviljan att skaffa en välbehövd hörapparat. I pannan, på min näsa och på kinderna bor finnkollektivet som inte har en plan på att köra iväg från mitt fejs med sin hippiebil oavsett hur mycket jag försöker. Så, här är mina tips på hur man kan bli kompisar med dem:??????????????????? 1. Gulla med dem. Peta på en valfri finne i ansikte, din personliga favorit, och prata som du gör med en hundvalp eller ett litet barn, typ, ”du är så söt, du är så söööt” och sen kommer du se ett litet leende på finnen. Den är smickrad och glad, känner sig speciell och utvald. Den kommer bo i ditt ansikte ett tag ändå så varför inte göra det lite hemtrevligt? Du kan också döpa dem efter dina favoritkaraktärer eller förebilder, sen kan du introducera dem till varandra och spela ut olika scenarion eller när din förälder påpekar att du har fått en ny finne kan du säga ”Nej far, det är inte en finne, det är Quentin Tarantino.” ????? 2. Bär dem med stolthet. Stå upp för dem, för de kan tyvärr inte tala för sig själva. (Men tänk om! Det skulle vara nått) Det kan vara några som säger något om din akne som inte är ”gud vad snygga finnar du har i pannan, de ser ut som hallonbitar i min favoritglass” utan säger något negativt som ”Dina finnar är fula som stryk.” Då så säger du ”jag råkar faktiskt tycka att de ramar in mitt ansikte likt en snygg lugg annars gör. Titta på den här finnen, den får verkligen mina ögon att framträda.” Den som retat dig kommer inte kunna säga något mer än ”Ja, det gör den faktiskt. Vill du ta en fika och ge mig tips på hur jag skaffar mina egna finnar?” 3. Tänk på att Johnny Depp också hade finnar som ung. Om gud fanns så hade hen säkert också finnar och kom ihåg hur snyggt det var och bestämde sig att människan skulle fortsätta se ut så. Du behöver inte ens vara religiös för att leka med tanken. ?   4. Skaffa dig lite perspektiv och kom ihåg att det kunde vara mycket värre. Du kunde vara död eller i koma. Du kunde varit en fattig bondfru på 1800-talet. Du kunde varit Fredrik Reinfeldt det senaste året. Om du inte vill bli kompisar med dem så kan du sälja dem. Det har jag gjort några gånger. Det finns alltid någon i ens närhet som har en osund relation till finnar, någon som ser dem och vill klämma dem direkt. I mitt fall så är det min mamma, hon gav mig en gång Star Trek: Into Darkness på dvd för 20 kr för att få fixa min lite av min acne. Antingen var det hon desperat eller så försökte hon lära mig hur pengar fungerar/hur man sätter igång som egenföretagare. Och det har fungerat för jag har lärt mig detta: Om du har något som någon annan gärna vill ha, sälj det. Till överpris. Så tack mamma och tack kära finnar, vad skulle jag göra utan er? Förmodligen vara en star trek dvd fattigare och ha fin hy. Men tack ändå.