att längta

Något jag har tänkt på som jag (och säkert många andra) gör när det blir jobbigt är att jag längtar. Antingen till något roligt som kommer att hända i framtiden eller tillbaka till något annat när det kändes lite bättre. Speciellt för mig gäller detta när det blir jobbigt i skolan. Då kan man gärna drömma sig bort och vänta på att den jobbiga vågen av plugg ska försvinna. Men är det egentligen så himla bra att längta alltför mycket? Gör inte det att man missar det som händer i nuet kanske? Ibland är det ju dock svårt när det är extremt mycket plugg till exempel att inte längta. Jag har alltid hört att tvåan är den svåraste tiden under gymnasiet, men hittills har jag inte märkt av det utan jag har alltid tyckt att det har varit hanterbart men jobbigt. Nu är det så mycket att det nästan blir svårt att planera med att hinna tänka på annat än skolan. Men det är väl som med det mesta - det kommer jobbigare perioder då och då men det blir roligare sen.   När jag ändå pratar om att längta kan jag ju visa några fler bilder ifrån Italien. Det var allt härligt måste jag säga.   ( haha ja, i pastalandet finns många olika färger och former på pastan...)     Varma kastanjer     Utsikt över vackra Rom     Nu när jag kollar igenom alla bilder igen inser jag att det finns så många jag vill visa här.. Men det får vänta, annars blir det här inlägget alldeles för långt!