Jag mår inte bra

Hej. Jag vet inte varför men för en kort stund sedan låg jag och kollade på en serie och plötsligt bröt jag bara ihop, jag vet inte varför. Så nu känner jag att jag vill skriva av mig. Jag vet inte om jag känner mig så säker med att skriva om hur jag mår här än men jag ska försöka. Jag mår inte bra och har inte heller gjort det de senaste åren. De enda som vet om detta är mina närmaste, min familj, mina två bästa vänner och min kille. Jag har ingen lust att gå in på exakt varför just nu och jag hoppas att ni förstår det men just idag mår jag verkligen inte bra. Hela dagen har varit tråkig och jag har inte haft något särskilt att göra och det är under sådana dagar som mitt mående kommer ikapp mig tyvärr. Det jag kan säga just nu är att jag är diagnostiserad med generaliserat ångestsyndrom, vilket betyder att jag oroar mig och har ångest över nästintill allt. Just idag oroar jag mig för min kille som är bortrest. Det som händer att att jag får en massa katastroftankar om hemska saker som skulle kunna hända. Jag vet att det låter konstigt men det är så det är. Redan imorse kände jag att detta inte skulle bli en bra dag. Dagen började med att en kompis jag skulle träffa inte kunde ses och sedan har jag bara varit hemma, kollat på Youtube, serie, varit ute och cyklat en stund och gjort glass. Allt detta för att försöka göra det bästa av dagen. Men som jag sa innan rann det nyss över och nu sitter jag och är jätteledsen och har ångest över om jag ens vågar publicera detta inlägg. Allt detta med hästarna tär också så sjukt mycket på mig. Jag vet inte vad jag ska göra och under de senaste dagarna som jag sagt att jag skulle fundera och komma fram till vad jag vill göra har jag inte kommit fram till ett enda dugg. Det är så sjukt svårt att fatta beslut som ska hållas i flera år framåt när jag till och med oroar mig för vad som ska hända imorgon och dagen efter det. Det finns så mycket mer som jag inte känner mig redo att berätta som också bubblat upp till ytan ikväll och någon dag hoppas jag att jag är redo att berätta det. Just nu känner jag mig bara så sjukt ensam men om jag pratar med någon känner jag mig bara i vägen och jobbig. Jag vet att inte så många läser detta men om det finns någon som känner likadant som mig eller har ångest precis som jag så snälla kommentera det, det känns alltid bättre när man påminns om att man inte är ensam. Denna text blev jäkligt flummig och oklar men jag ville som sagt bara skriva av mig och det känns redan lite bättre. Snälla skriv ingenting taskigt och tyck heller inte synd om mig för jag skriver absolut inte detta för att få uppmärksamhet, utan för att jag bara är en tjej med psykisk ohälsa som vill skriva av sig. Ta hand om er. Jag saknar dig<3