Inte alltid en dans på rosor

Vilket dåligt slut vi fick med tjejerna på CoH (och pojken också såklart). Idag var det egentligen tänkt att vi skulle till slummen på förmiddagen men det regnade så mycket att hela slummen var översvämmad, så det blev att vara hemma för vår del. Klockan 13 hämtade bilen upp oss för att ta oss till ett kulturhus där vi skulle titta på balett med alla survivors. Trodde vi, ja. Vi satt inte ens i närheten av dem under baletten och fick bara träffa alla som hastigast efteråt innan vi skulle tillbaka in i bilen. Med oss hade vi 7 tjejer från CoH och tydligen skulle bilen släppa av oss vid vårt hotell innan den fortsatte till centret. Det var här allting blev så himla himla fel. Bilen kör upp till vårt ändå relativt flådiga hotell och ut kommer en dörrvakt med paraply som ska hjälpa oss ut från bilen och fram till dörren. Hade vi fått bestämma själva hade vi gärna hoppat av en bit bort från hotellet. Där försvinner vi iväg efter ett hastigt hejdå i en mörk bil och kanske ses vi inte igen. Det var inte såhär det skulle gå till, de skulle inte se oss i vår värld, vi skulle ju mötas i deras. Nedstämda åkte vi upp i våra rum efter ett dåligt avslut på en annars fantastisk upplevelse. Vi får försöka tänka att även om vår dag inte kändes toppen så var deras dag så fantastisk att avslutet förmodligen inte påverkade dem så mycket. En tjej fick sin högsta önskan uppfylld då Cecilia såg till att hon ska få börja dansa igen! Hon fick även träffa sin gamla balettlärare som var en av dansöserna i baletten, vilket var väldigt rörande! Alla survivors fullkomligt lyste när vi träffade dem efteråt då de alla tyckt att showen varit helt fantastisk. Det var otroligt att se även om slutet inte kändes lika bra för oss.Ett ordentligt och lite mer förberett hejdå är allt som skulle behövts för att göra dagen fulländad för oss, men vi tänker att den kanske redan var det för dem. Vi har ledigt imorgon så vi får se om det kommer ett inlägg. Vi hörs, kramar