This is my temporary home

Jag känner att jag ville också säga något. Personligt.Jag tror att det kommer bli många personliga inlägg numera då det var vår sista dag med tjejerna.Jag känner att jag borde inte följt med idag.Jag var väldigt nära till tårar hela dagen och när jag kom till hotellet bröt jag ihop. Jag fick hela tiden trycka naglarna mot handflatan och kollade knappt på tjejerna.Jag försökte att ersätta deras ansikten med mina vänners, de i Sverige, men det är för många ansikten. Försöker fortfarande intala mig att det är inte dom. De är mina vänner, det är min bästavän, det är min kusin, det är min granne, alla jag ser varje dag och vet att jag kan träffa. Inte att det är den sista dagen med flickor jag kanske inte kommer att se igen.Det var omöjligt. Jag hatade det abrupta slutet då alla bara försvann och jag fick bara tid att säga hejdå till 7 stycken.De sjöng hela vägen i bilen. "Temporary home" av Carrie Underwood. Little boy, six years oldA little to used to being aloneAnother mom and dadAnother school, another house that will never be homeWhen people ask him how he likes this placeHe looks up and says with a smile upon his faceThis is my temporary home, it's not where I belongWindows and rooms that I'm passing throughThis is just a stop on the way where I'm going I'm not afraid because I knowThis is my temporary homeDe sjöng direkt till ens hjärta. Jag klarar inte av att lämna dessa tjejer. Jag vill inte åka på någon jävla semester. Jag vill inte heller åka hem tidigare.Jag har inte ångrat att jag inte simmade med delfiner i Afrika, som alla sa att jag skulle göra. Inte ett dyft. Men detta, ångesten växer inom mig och jag ber om vi inte får träffa flickorna en till gång. Ett ordentligt avslut. Åtminstone vinka hejdå, inte ens det hann jag med.Jag känner en sådan avsky mot de människor som gjorde dem illa. De som tog ifrån deras liv. De som aldrig fick en riktig barndom. Hur? Hur kan man vilja utnyttja personer på detta sätt? Utnyttja deras kärlek för att sedan kasta in dem i ett rum och låta 30 personer gå in och ut varje dag? Slå dem med flaskor i huvudet? Försöka dränka dem? Bränna deras hud? Tvinga ner dem på golvet? De säger tydligt NEJ, skriker NEJ, stå emot och får tillbaka våld. Straffa dom för att de vill inte ge bort sina kroppar. Man ska straffa dom som vill utnyttja ens kropp, inte tvärtom!Alla dagar har varit så fulla av lycka att jag tänkte "Varför trodde vi att det skulle vara jobbigt?". Nu är dagen slut och de har varit den jobbigaste dagen jag har haft under hela mitt liv. Nu ser jag det emtionella, det jobbiga, det svåra, dagen fylld av sorg. Jag tittar på bilderna jag har och jag blir så ledsen. Ska jag lämna dem redan?